Här har det varit tyst ett tag. De flesta inläggen har kommit från "Blogg på språng", dvs där jag länkat från Instagram.
Men varje dag och varje sekund andas jag kärleken till vår förstfödde son. Han som i år skulle blivit 5 år. Denna födelsedag känns svårare än andra som hitintills har passerat. 5 år är liksom en milstolpe. Vår älskade fina lillskrutt. Hur som helst kommer vi försöka göra ett större firande för vår son. Vår lillpys hemma pratar ofta om sin storebror och om livet och döden i allmänhet. Det känns som att han kanske får med sig en styrka i detta, det är i alla fall vad vi hoppas på.
Tänk vad kärleken gör med en. Kärleken till ett barn är större än något annat. Älskade O, hoppas du har det bra var du än är och att du känner all kärlek som finns för dig. Den kommer aldrig att minska i styrka.