En godnattsaga

Läser boken Svenska godnattsagor (med musik till) för sonen och kommer till "Nu i ro slumra in" av Brahms.

Så vacker.

Kommer till raden "- tills du väcks, lilla vän, nästa morgon igen."

Ända tills den raden tänkte jag "varför sjöng jag inte den här för Oliver hans sista natt"  den är ju så fin.

Smärta. Sorg.

Han fick inte vakna, nästa morgon igen. Det gör så ont. Smärtan är outhärdlig. Sonen i famnen kastar mig tillbaka till nuet. Jag kan andas igen. Vill så, önskar så, att bröderna fick busa tillsammans. I livet.

Sonen i min famn. Livet är så påtagligt. Sonen i himlen. Smärta. Obeskrivlig kärlek.

Ni är det finaste som hänt mig. Ni och er underbara pappa.