Vad bär de på?

På väg från ett möte till kontoret. Sätter på Spotify och kastas tillbaka i tiden.

Håller min förstfödda i famnen.

Tillbaka till nutid. Jag vill bara skrika till alla på gatan - "Förstår ni vad jag vart med om? Det är helt galet, ofattbart, otänkbart. Jag har fått hjälpa min son in i döden. Min son är död! Jag kommer inte att få se honom växa upp. Jag går sönder!"

I samma sekund tänker jag på alla människor omkring mig. Vad bär de på? Vad har de vart med om? Är det någon annan omkring mig som behövt göra samma sak?

Utan att veta svaret på min fråga kan jag ändå dra slutsatsen att vi alla bär våra liv och allt som det innebär.

Hur smärtsamt det än har varit tidvis är jag så tacksam för allt.

En sång fick mig denna gång att kastas in i känslostormen, att tappa balansen.

Det är där, mitt i stormen,  mitt i känslan av liv och död jag känner dig som närmast älskade ängel. Det är här livet betyder som mest. Det är här verkligheten är på riktigt.