Dubbel dag

Idag är en sådan dag i våra liv där skeendena går samman och livstider möter stunder i livet som är alldeles för korta.

För första gången får vi se vår son fira lucia på förskolan. En milstolpe för både oss och honom. Som vi har längtat. Som han har längtat. Han har sjungit på låtar (i smyg) i två månader men nu så äntligen är det dags. Han fick själv välja kläder och valde att vara pepparkaka. Sötaste pepparkakan! Med ett litet tärnljus i handen gick vi in på förskolan, sjöng och firade Lucia. Lycka!

En liten pepparkaksgubbe! 

I dag är det även dags för min farmors sista resa. Vi tar farväl av en människa med så mycket historia, som vi har så många minnen med och som vi kommer att sakna mycket. Det är som en era som går ur tiden. Jag har sedan farmor gick bort kommit på mig flera gånger med att tänka att jag ska ringa och prata lite. Men det går förstås inte längre och det gör mig så ledsen. En klok kvinna med humor, karaktär och integritet. Älskade farmor.

Sidensvansar i ett träd utanför sjukhuset där farmor låg sista tiden.

Och denna dag firar vi även ett litet änglabarns födelsedag. En liten som inte fick dela sitt liv med sina föräldrar och syskon. Jag är helt säker på att han ser ner på jorden och är så glad för sina småsyskon och för att hans föräldrar är där och tänker på honom och älskar honom och hans syskon så oändligt mycket.



En dubbel dag i många hänseenden. Lycka och kärlek men även sorg och förtvivlan. Livet som det är. Här och nu. Men också där och då.