Mitt i läggningen

Lägger sonen i sin säng och visar honom, genom att låtsas sova, att det är sova vi ska göra nu. Han busar runt i sängen men blir tröttare och tröttare. Under tiden jag låtsas sova ligger jag och funderar.
Just idag har jag ont i magen och drar mig till minnes. Tänker på förlossningen med storebror. Hur det kändes och hur vi tänkte. Får än mer ont i magen. På fler än ett sätt. Saknaden och sorgen sköljer över mig.

Det händer mycket just nu. Tankarna hoppar runt på typ allt och jag försöker hålla huvudet ovanför vattenytan. Jag gör mitt bästa på nya jobbet och hoppas att det räcker till. Jag har mina ärr men vet vad jag kan och inte kan. Vi kämpar på för att få huset beboeligt men det tar tid och all tid jag har ledig vill jag lägga på sonen. Det är bara en massa bra saker som händer men det är tufft. Bra, tufft, men tufft. Känner mig skör och rädd men otroligt stark samtidigt.

Mina tankar är splittrade. Sonen i himlen har dem, sonen med pappan på jorden har dem, jobbet har dem, katten har dem, vännerna har dem, familjen har dem, huset har dem, mina begränsningar har dem. Mina vila vill ha dem.

Nu, en kopp te och kanske lite sinnesro på det?Och ja, sonen somnade till sist. Sött i sin säng. Älskade unge.