Igår sov sonen för första gången i sin egna säng i sitt egna rum. Spjälsängen som står i vårt rum blev således tom. Sist den stod tom var när vår första son inte fick följa med oss hem från BB. Vår ängel.
Gårdagskvällen blev således en kväll med många tårar och en del smärta. Men den gav oss också åter den fina insikten om att vår son på jorden blir större och är här med oss, liv levande och lever livet med oss.
Han sover klart bättre i sitt eget rum där han inte blir störd när vi går och lägger oss och jag sover bättre då jag inte vaknar och kollar hans andning var 5:e minut. Det tar nog lite tid för mig att vänja mig med detta men det kommer ta sig och bli bra detta det vet jag. Det gjorde bara så ont att se den tomma sängen igen.
Älskade barn.
Välkommen till en blogg om livet i all sin enkelhet och all sin komplexitet. Mina tankar, mina funderingar, mitt brus. Högt och lågt. Ärligt, rakt och innerligt. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar