lördag 6 juni 2015

Den vackra smärtan

En smärta vacker som kärlek.

Kärlek stark som hårdaste diamanten.
En smärta som berättar att hjärtat fått vara med om det vackraste.
En smärta som vittnar om en kärlek som övervinner all annan kärlek.

En smärta som bit för bit övergår i ren stark kärlek, smärtan befinner sig i dess närhet och påminner men visar samtidigt ständigt på den starkaste av kärlekar. En symbios som är oundviklig.

Timmar av kärlek. Timmar av lycka. Timmar av den största av sorger. Timmar av den största av kärlekar. Värdefulla timmar med vår älskade son. Hans första och sista timmar. De lyckligaste och de mest smärtsamma i mitt liv.

Ett kort ögonblick och en evighet sedan.

Att våga släppa taget och lita på att känslan och minnet består. Att sonen i sin himmel känner att kärleken bara växer, liksom för lillebror.

För tre år sedan satt vi och mumsade på en nationaldagsbakelse på ett café. Det var en varm dag men såpass lagom varmt att en höggravid kvinna (läs: jag) orkade ta sig ut i solen för att njuta av den vackra försommargrönskan. Vi var i nuet och ville så gärna träffa den lille i magen, den lille som ständigt gjorde sig påmind genom sina regelbundna sparkar.

Idag satte jag upp en flagga tillsammans med hans lillebror. Ett firande av en nationaldag. Jag fick berätta för honom varför vi firar. Lycka.

Idag är jag tacksamma för den vackra försommargrönskan som åter visar sig, tacksam för ett land där det finns hjälp att få när livet vänder. Jag är tacksam för den familj vi är och för den styrka jag finner däri. Sist men inte minst är jag tacksam för att sonen nu äntligen börjar återhämta sig från veckans sjukdom.

Det där med tiden. Ett kort ögonblick och en evighet sedan.

Inget firande utan flagga. Minus uppställning och formell hissning då sonen fortfarande vilar upp sig. Det får bli nästa år. :)

Igår var det världsmiljödagen. Vi klarade inte av att fira så mycket pga sjukdom. Men vi får ta igen det senare. Vi är tacksamma (väldans vad mycket tacksamt det var idag då ;)) för den vackra naturen vi har. Ta hand om den! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar