Svalans sång

Jag ser solnedgången lysa vackert över ängen och känner sommarbrisen smeka lätt över huden. Jag känner doften av sommarblomster och hör fåglarna kvittra vackra melodier.

Jag kan se, känna och höra men det är just nu som att det kommer till en gräns och jag känner, ser och hör inte fullt ut. Det är som att ha en förkylning som ger mig en avdomnande känsla i kropp och sinne. Ett filter.

Under den här veckan för tre år sedan hade jag  ungefär samma känsla i kroppen hela tiden blandat med svår ångest och lycka. Samtidigt har jag aldrig varit så stark. Jag kände det inte då. Jag känner det knappt ens idag. Men jag förstår.

Jag tänker fortsätta titta på solens upp- och nedgång och fortsätta låta sommarbrisen smeka min hud. Jag tänker fortsätta spana och dofta på ängsblommorna och fortsätta lyssna efter svalans sång. För jag förstår att en dag släpper den avdomnande känslan. Och det tänker jag inte missa.

Livet.