Julens miljötips

Stod hemma och bytte värmeljus i våra ljusstakar och insåg att det här med värmeljus och alternativ till dem kanske inte är kända för alla. Så, kör i vind, här kommer ett tips direkt från sjukstugan som härjar här just nu...


1. När det gäller ljus ska ni välja ljus av stearin, bivax och andra motsvarande alternativ. Det ni ska undvika är paraffin som är producerat av petroleum. Varför? De som är producerade av paraffin (med petroleum) är producerade av fossila bränslen. Vilket innebär att tära på resurser som en dag kommer att ta slut. Men det innebär också att de påverkar vårt klimat genom att bidra till den förhöjda växthuseffekten. Den förhöjda växthuseffekten påverkar bland annat vårt klimat, den biologiska mångfalden och kan därigenom leda till mer konflikter om land och naturresurser - krig och elände.

2. Det finns ljuskoppar som man återanvänder - med värmeljusrefiller. Se bilder nedan.

Det fiffiga med detta är dels att vi slipper använda så mycket ljuskoppar, vilka är producerade av aluminium. Aluminium är extremt energikrävande att utvinna ur jordskorpan. Så - genom att ha samma ljuskopp men bara fylla på med stearin slipper det produceras så mycket ljuskoppar.

Enligt Avfall Sverige konsumerar vi i Sverige 300 miljoner värmeljus per år. Om alla skulle återvinna alla koppar skulle vi minska våra koldioxidutsläpp med 1000 ton. Om vi då inte köper dessa koppar alls, minskar vi det än mer eftersom det inte ens behöver produceras alls. Vid materialåtervinning använder vi en del energi, även om vi vinner på det i längden.

3. MEN om ni nu använder aluminiumkopparna så glöm inte att peta bort den lilla veken längst ner i koppen innan ni slänger dem på återvinningen, det då dessa små vekar består av stål och kopparna av aluminium. Om de slängs tillsammans finns det en risk att de inte går att särskilja och aluminiumet bränns upp när stålet tas omhand, och kan då inte återvinnas alls. Det är "obra" för att uttrycka det milt. Det kan låta fjuttigt men tänk ändå, 1000 ton koldioxidutsläpp som inte behöver släppas ut alls.

Genom att styra om konsumtionen lite grann i taget kan du göra skillnad. Bäst är att inte konsumera alls förstås, men om du gör det, ta ett nytt beslut. Idag med värmeljus!

Steg för steg, stort som smått, drar vi alla vårt strå till stacken och bidrar till en bättre värld. Du med! Heja dig!

Blogg på språng :D

Godmorgon! Eftersom att jag nu har cykel och sakta men säkert börjar lära känna dess fördelar innebar detta att jag pga att jag var tidigare (!) idag kunde hinna med en tidigare buss från en annan busshållplats som ligger lite längre bort. Fler km i Vintercyklisten och lite mer km i benen. och att jag hann fota den uppländska stjärnhimlen och EN hel stjärna ville komma med i bild. Heja! Ha en fin dag alla. 💕 #vintercyklist #vintercyklisten #cykling #cyklist#livet#starkamamman

Blogg på språng :D

Heja mig! Framme i Uppsala stad några insikter och en härlig resa senare. 1. Det går att cykla i termobyxor. 2. Det är vackert med soluppgång, även utanför bussfönstret. 3. Det går att cykla långt i 8 minus. 4. Det vore fint om cykelvägen (som jag vet är finfin, men i dagsljus) vore upplyst, det är klart att det är lite mer spännande att cykla när det är kolmörkt men rent säkerhetsmässigt är det bra med ljus. 5. Kan inte vänta in att kommunen ska installera gatubelysning hela vägen så nästa gång blir det pannlampa på. 6. Slås än en gång av hur härligt det är att träna på morgonen. 7. Tack hemvärnet/försvarsmakten för att jag fått lära mig mer om hur man klär på sig i alla väder. Klart slut. #vintercyklisten#vintercyklist#starkamamman #livet#härligt#träning#friskvård #cyklist #cykla

Dubbel dag

Idag är en sådan dag i våra liv där skeendena går samman och livstider möter stunder i livet som är alldeles för korta.

För första gången får vi se vår son fira lucia på förskolan. En milstolpe för både oss och honom. Som vi har längtat. Som han har längtat. Han har sjungit på låtar (i smyg) i två månader men nu så äntligen är det dags. Han fick själv välja kläder och valde att vara pepparkaka. Sötaste pepparkakan! Med ett litet tärnljus i handen gick vi in på förskolan, sjöng och firade Lucia. Lycka!

En liten pepparkaksgubbe! 

I dag är det även dags för min farmors sista resa. Vi tar farväl av en människa med så mycket historia, som vi har så många minnen med och som vi kommer att sakna mycket. Det är som en era som går ur tiden. Jag har sedan farmor gick bort kommit på mig flera gånger med att tänka att jag ska ringa och prata lite. Men det går förstås inte längre och det gör mig så ledsen. En klok kvinna med humor, karaktär och integritet. Älskade farmor.

Sidensvansar i ett träd utanför sjukhuset där farmor låg sista tiden.

Och denna dag firar vi även ett litet änglabarns födelsedag. En liten som inte fick dela sitt liv med sina föräldrar och syskon. Jag är helt säker på att han ser ner på jorden och är så glad för sina småsyskon och för att hans föräldrar är där och tänker på honom och älskar honom och hans syskon så oändligt mycket.



En dubbel dag i många hänseenden. Lycka och kärlek men även sorg och förtvivlan. Livet som det är. Här och nu. Men också där och då.

Vintercyklist

Så antog jag utmaningen - eller nja, den antog mig - att bli vintercyklist i Uppsala. Nu tänker jag ger er en insikt i en vintercyklists eskapader.

Ja, det är inte utan viss ångest jag gav mig in i detta. Jag är ju INTE van cyklist men när min mamma sa till mig att skaffa ännu en bil för att klara av hämtningar och lämningar på förskolan till vintern så kände jag att, nej, om jag nu ska propagera för att andra ska agera för miljön kan inte jag gå och skaffa ännu en bil.

Sagt och gjort, jag gjorde som jag alltid brukar göra, jag går "all in". Jag anmälde mig till kommunens satsning till att bli vintercyklist. Det är en satsning där de vänder sig till ovana cyklister (dvs mig! :)) som ska fortsätta cykla hela vintern (december-mars). Vintercyklisterna blir uppmuntrade av kommunens projektledare, får hjälp att finna bra cykelvägar, utrustas med dubbdäck och annat som gör vintercyklistens liv enklare. I gengäld ska vi cykla minst tre dagar i veckan och minst 3km per dag samt rapportera hur vintervägarna ser ut och spana lite extra åt kommunen vad gäller framkomlighet och annat som vi ser som kan stötta dem i deras tillgänglighetsarbete. Toppen säger jag! Win win!

När jag funderade på detta med hämtningar och lämningar under vintern ville vi inte utsätta solstrålen för eventuella snöstormar så vi införskaffade en cykelvagn. Ni kan ju bara tänka er hur det ser ut när jag cyklar med denna cykelvagn när jag normalt sett, med bara cykel och barncykelsadel vill ha ca 3 meters radie för mig själv kring cykeln för att jag är så ovan. Men men, vad gör man inte för att leva som man lär.

Livet är ett äventyr!

Kostnaden för cykelvagnen kammade vi hem genom att en av oss (läs - inte jag) inte tar bilen till jobbet under två månader räknade vi ut. (Jisses vad dyrt det är att köra bil).

Jag tog mig friheten att räkna lite på detta med miljövinsten med hjälp av SJs hemsida. Eftersom vi genom att cykla fram och tillbaka till förskolan inte orsakar några utsläpp alls, bortsett från när man släpper väder i den jobbiga backen, är det intressant att se vad samma sträcka ger i utsläpp för andra fordonsslag. Jag har här räknat att vi varje dag cyklar minst 3km, vilket vi gör 5 dagar i veckan, under ett år, med undantag för sommaren, vilket blir ca 60 mil. 60 mil motsvarar ungefär en resa mellan Stockholm och Malmö. Nedan visar jag vad olika transportslag genererar för samma sträcka som vi cyklar den korta sträckan mellan hemmet och förskolan under ett år. Att tänka på är att cykeln inte genererar några utsläpp alls.

För er som inte är så hemtama med olika utsläpp så kan jag informera om att CO2 är det utsläpp som bidrar till den förhöjda växthuseffekten. HC (kolväten) är cancerframkallande och skapar tillsammans med NOx (kväveoxider) marknära ozon som bland annat irriterar våra luftvägar och kan skada vävnad. NOx (kväveoxider) bidrar både till övergödning av sjöar och hav och försurning av mark och vatten. Partiklar är hälsoskadliga och ger upphov till ökad dödlighet. SÅ - bara genom denna korta sträcka till och från förskolan KAN man göra skillnad.

Ja, det är meckigt att prånlga in barnet i cykelvagnen med overaller och allt, på med lysen, reflexväst, på med varma kläder, hjälmar och tung uppförsbacke. MEN det jag får för min ansträngning är alltså att jag inte bidrar till ovanstående otrevligheter, jag förbättrar framtidens människors chans att få njuta av jorden (lite vardagshjälte alltså, yey!), jag lär min son att resa hållbart och få goda vanor - redan från början, vi kommer ut och rör på oss, njuter av dagen och kan ser årstiderna ändras på ett helt annat sätt än från ett bilfönster.

Färdmedel	CO2	HC	NOx	Partiklar

Tåg

0.0013 kg

0.0034 gram

0.0052 gram

0.00040 gram

Buss

21.02 kg

8.8 gram

150 gram

3.6 gram

Bil

57.68 kg

51 gram

12 gram

1.2 gram

Flyg

95.87 kg

37 gram

280 gram

- gram

Ja, ja, lång utläggning. Hoppas ni hängde med. 

Idag på vägen hem stötte vi på en lastbil som var i full färd med att byta gatubelysning, allt tack vare att jag i förrgår rapporterat till kommunen/vattenfall att den var trasig. GALET vad snabba de är. Och galet vad härligt det känns att få göra skillnad.

OVER and OUT / Anna aka vintercyklist 

Blogg på språng :D

Glad 2:a advent. #denståruppfortfarande#!#advent #jul#busigabarn#livet#starkamamman

Blogg på språng :D

Bästa morgonen. Här sitter vi och öppnar våra julkalendrar. 💝 Godmorgon alla. #starkamamman #jul#brio##englishteashop #julkalender#livet#älskadebarn

Blogg på språng :D

Härlig morgon. Ni vet när man vaknar och känner sig skör, sådär mottaglig för alla negativa tankar som kan flyga runt. Känner mig allmänt kass som människa. Sovit dåligt. Haft en liten solstråle som dansat runt mig sen 4, försöker lämna huset och sonen vill prompt sitta kvar i mitt knä. Mammahjärtat brister och jag tänker ännu en gång att detta med att bli hemmafru inte alls är tokigt (detta tänker jag trots mitt roliga, givande och spännande arbete). Och dessutom gillar jag att städa. Hepp. Hur som helst, lyckas prångla ut cykeln ur garaget i regnet. Få på mig alla reflexer, sätta på lamporna, hjälmen och cyklar som en tok eftersom att jag är sen trots den arla morgonen, men knäkampen tog sin tid. Kommer fram till centrum och ser bussen åka iväg. Hepp. Cyklar till en annan station för en annan buss och ser att det är 20min väntetid. Har jag sagt att jag hatar att frysa? Alltså som i blir lätt aggressiv hatar. Jag är hellre lätt svettig. Så, nu står jag där och väntar på bussen. Och väntar. Och gör mitt bästa för att vända de negativa tankarna och möta dagen annorlunda än vad den mött mig. Den överfulla bussen kommer. Jag kliver på och fortsätter min resa. En dag mitt i livet. #vintercyklisten#vintercyklisten #livet#regn#älskadebarn#hemmafru#enminutitaget#harmaningetsnalltattsagaskamanvaratyst #varsnällamotvarandra#starkamamman

Blogg på språng :D

Som jag har längtat och suktat efter att öppna och smaka alla goda teer i min tejulkalender. Nu är det dags. Första dagen består av ett te som heter happy holliday och som jag främst kan beskriva som ett piggelinte med julsmak. Gaaaalet smarrigt. 😊 #englishteashop#ekologiskt#starkamamman #te#älskate#vilaförmamman

Blogg på språng :D

Har man varit uppe sen 4.45 och julpyntat så får man ta en clementinfika nu. Heja första advent Heja julen. #julpynt#jul#älskadebarn #traditioner #starkamamman

Han är här

Han är här. Han lever. Han sprudlar. Han är helt fantastisk. Vår son B är i sanning lyckans son. En liten solstråle.

Trots detta fantastiska faktum att vi får dela våra liv med B, kastas jag tillbaka. Jag är lyckligare än någonsin men mitt i lyckan finns det en stor sorg. Sorgen över att inte få hålla min förstfödde i min famn, att mina två söner inte kan leva som bröder skall, sida vid sida. Busandes och livs levande.

Under eftermiddagsluren idag kastades jag tillbaka till den första veckan hemma, efter veckan med vår första son på sjukhus. Veckan efter att vår första son gått bort. Jag kastades rakt in i mötet med ett tomt barnrum, helt förberett för en litens ankomst. Ett rum som fick förbli tomt tills dess att lillebror kom till världen. Jag minns hur jag ramlade ihop på golvet som en våt fläck mitt på golvet. Jag minns även hur solen sken in genom fönstret, hur vacker dagen var och hur absurt allting kändes. Jag minns doften av hans nytvättade kläder, som jag omsorgsfullt vek om och om igen. Hur tröstande det var att visa nära och kära hans rum och de kläder som skulle fått bli hans.

Ja, dagligen kastas vi tillbaka till sorgen. Sorgen och lyckan går hand i hand. Ibland känns det som att gå med tyngder, och ibland känns det som att gå på moln.

Varje dag förundras jag över vår son B. Hur han utvecklas, alla hans egenskaper och egenheter. Det är inget mindre än magiskt.

Livet. Livet är.

Du är magisk. Älskade barn. Vår solstråle.

Blogg på språng :D

Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar dessa två. Sytokar båda två. #farochson#älskadefamilj #starkamamman #sytokar #2avminahjärtan #livet

Livets föränderlighet

Jag lär mig något nytt om livet varje dag.

Livet lär mig. Jag upplever allt oftare att det är mer lärorikt och givande att vara tyst och reflektera än att tala i olika situationer. Kanhända beror det på att jag pratar så mycket och lär mig mer på att tyst reflektera än att tala. Om inte annat lär jag mig mer om mig själv, och andra i samma veva.

Min kloka mamma har alltid sagt att om man inte har något snällt att säga kan man lika gärna vara tyst. Klokt säger jag. Något som ofta går att tillämpa.

Nya tag. Ny dag. Nya saker att lära och inte minst, uppleva. God natt alla.

Livets resa

Fick denna text (se bild nedan) i en lyckokaka i sommar. Det stämmer så bra. Jag älskar livet. Trots stötar hit och dit. Livets resa. Min resa. Livet jag får dela med de jag älskar.

Ett av mina hjärtan fick jag bara dela en kort del av livet med men jag hoppas att vi en gång får träffas igen och att han är med oss på sitt sätt.

Blogg på språng :D

Dagen har varit fin. Först dop för vännens andra fina barn. Lycka att få vara med. Sedan minneslunden för att hälsa på O. Mammas hjärta. En otroligt vacker dag vid lunden. Benjamin ville ha en liten porslinsfågel, men ville ta med den hem så vi sätter den vid vår egen minnesplats hemma i trädgården. Avslutningsvis vart det middag hos svärföräldrarna. Mycket bra och trevlig dag med mycket lycka och kärlek. Skönt med återhämtning efter en tuff vecka. Tack. 💝💕👣🌹 #starkamamman #livet #älskadebarn#älskadefamilj #änglabarn #änglaförälder#återhämtning

Vingar

Folk dör. Barn dör. Det är ett faktum som jag fortfarande har svårt att acceptera. Jag saknar vår son i himlen varje dag. Varje minut. Jag tänker på honom hela tiden och jag saknar att hålla hans hand. Ibland nästan kräks jag när sorgen kommer ifatt mig. Det gör den ofta fortfarande. Mitt på dagen på väg till ett möte eller på kvällen när jag sitter och tar det lugnt. Saknaden är enorm och svår att hantera. Än idag.

Men faktum är att jag trots detta ofta känner mig lyckligt lottad. Ibland får jag nästan skaka på huvudet för att verkligen fatta att det jag får uppleva är sant. Varje dag och varje sekund med min familj och de jag har runtomkring mig är fantastiskt. Jag flyger. På de vingar jag har fått och med de kramar och stöd jag fått längs vägen, så flyger jag. Trots livets hinder och de krokben  som tillkommit längs vägen så flyger jag. Vändan är inte lång än så länge och jag kommer åter till första våningen på rundan. Men jag flyger.

Blogg på språng :D

Haft en helt fantastisk helg. Inleddes med ett mysigt kalas i Vaxholm hos goda vänner. Därefter styrde skutan mot Roslagens famn för en helg innehållandes bärplock i massor, sagoläsning med morfar, bus med vovvar, nattliga "lyssningar" efter åska och regn och annat skoj. Mitt i natten började det åska och regna i mängder. Till saken hör att det huset vi sov i ligger på en av de högsta topparna i området där blixten har slagit ner förut. B vaknade och jag fick berätta för honom vad det var som lät. Ljudnivån var ungefär som att stå bredvid E4:an i rusning.... Hur som helst var det en sådan välsignad stund när jag åter insåg att jag får lära B om livet och allt som sker. Lycka delux ! Känner mig så tacksam för de jag har runtomkring mig och för allt jag har. 💝 #starkamamman#livet#tacksamhet#lycka#älskadefamilj #⚡ #livetsförunderliga

Det är lätt att vara jag

Jag ser den lilla pojken ligga livlös på stranden. Vågorna till synes skvalpar över honom och han är ensam, kall och död. Det kunde lika gärna vara min egen son. Jag funderar på hur han hade det sin sista tid. Fanns hans mamma och pappa där eller kämpade de också för sina liv? Fick de chans att ta farväl? 

Just nu är det lätt att åter känna den akuta sorgen som den var när vår son tog sina sista andetag i våra famnar. Han fick ett värdigt slut och var omgiven av värme och kärlek. I detta sammanhang är det lätt att vara jag. Vi fick all tänkbara hjälp när det värsta som kan hända i en människas liv hände. 

Familjen till pojken på stranden är mitt i en kris och då händer det otänkbara. Nu får de hantera händelsen utan all den hjälp som de skulle kunna få, i en annan tid, på en annan plats. 

Det är lätt att vara jag. Jag uppmanar er att inte titta bort. Låt pojkens öde sjukna in och låt det göra er starkare. Inte svagare. För allt som händer i världen hänger ihop. 

Jag gör inte anspråk på att förstå mig på krigshändelser eller skeenden som nu sker runt om i världen. Men många krig som rasar gör det på grund av resurser. Det saknas resurser och folket blir desperata och människor med maktbegär får nya arenor att breda ut sig över. Desperata människor.

När du handlar en vara som är tillverkad under oacceptabla förhållanden, såsom barnarbete, dåliga arbetsvillkor, dålig arbetsmiljö osv, är det någon som får betala priset. När du handlar en vara som är besprutad är det någon som får betala priset. Gift in, gift ut.  

Vi är alla del av samma jordklot.

I de länder där det råder brist på mat, vatten eller andra (natur)resurser blir det ofta konflikter. Detta sker även i länder som har god tillgång på resurser men konsekvenserna när man måste fly när man redan innan har det väldigt knapert blir stora. Just nu sker en massiv flykt från krigshärjade områden ifrån fler länder än från Syrien. 

Men vad kan vi göra då? Vi som sitter i ett tryggt land med trygga välfärdssystem som vi är rädda att förlora. Ja, vi måste vara beredda att dela med oss. Dela med oss av vår välfärd för andras skull. Klarar du det? 

Se dig framför dig att just ditt barn dör på en strand på grund av flykt från krig i ditt land och en rädsla som gör att du inte ens kan gå ut och handla mjölk för att du är rädd att hamna i oroligheter och kaos. 

Vänd på kakan nu. Se framför dig att ditt barn inte får just den där pedagogens uppmärksamhet i tio minuter för att den måste hjälpa en pojke som inte kan språket och måste få hjälp att förstå hur något funkar på just er förskola. Eller att ert barn inte får just den där väskan med stort V för att du kände att du inte visste om den som har producerat den har fått betalt, att den har producerats med en massa kemikalier som påverkar hälsan för de som sytt den, eller rent av att den är sydd av ett barn som inte får gå i skolan. 

Inte så svårt val längre, eller hur? Vi måste dela med oss.

Jag har fått lära mig att gruppen inte är starkare än den svagaste länken. Det gäller i samhället i stort likaså. Vi är inte starkare som samhälle än den svagaste individen. 

Vi kan hjälpa. Vi kan ta beslut som påverkar. Jag förstår att man vill stänga av. Jag vill inte heller se barn eller vuxna som dör. Men nu är det såhär. Och du kan göra något. Allt betyder något, stort som smått.

Så gör medvetna val och våga öppna era hjärtan för de som har det svårt. I stort och smått. Börja med något litet. Eller gör något stort. Vad vet jag, men gör något. För vi kan alla göra något. 

Ja, tårarna faller när jag ser pojken på stranden. Det är hemskt på så många sätt. Men tårarna hjälper varken honom eller hans familj eller någon annan i flykt. Jag låter tårarna komma. men jag tänker ta min sorg över hans förspillda liv och göra något med den. Initialt skänka pengar till de organisationer som är på plats. Det finns flera som är där, UNHCR, Röda korset och UNICEF för att nämna några.

Vad tänker du göra?

Trygg lek på en strand. I en annan del av världen.

Rapport från dagens bloggevent

Jag tänkte jag skulle skriva om höjdpunkterna från dagens event. Eventet bjöd på fina presentationer och nyheter, trevligt mingel och bra lunch. Men några montrar och händelser gjorde mig extra lycklig, bland annat modevisningen där det talades om årets trender som bland annat var hållbar konsumtion såsom lånegarderober, vintage och kläder skapade av återvunnet material. Heja säger jag!

Annika Duckmark och Lina Hedlund demonstrerar hur en hudanalys går till.

Stämningen var på topp och kändisarna avlöste varandra. Under minglet fick vi göra hudanalys och kroppsanalys. Hudanalysen sa att min hud mådde bättre än förra gången jag gjorde en sådan. För er som är intresserade av att göra en sådan så går det att göra kostnadsfritt av hudterapeuter på Lloyds apotek. Resultatet då, jo jag har torr hy fortfarande (som jag hade sist) men den var klart mindre torr än förra gången, de råd jag fick förra gången har hjälpt. Hurra för torrbollen till hy!

Kroppsanalysen var det Itrim som hade och det var minst sagt roligt, där mäter man inte bara vikt och BMI utan man får även veta fettprocent och dylikt. Jag har stått på en exakt likadan våg år efter år på min förra arbetsplats och fått hyfsade resultat. Men nu har jag inte gjort en sådan mätning sedan innan andra graviditeten och vips så ser det ut som jag är mer vältränad än någonsin. Det kommer inte som någon nyhet eftersom jag väger mindre än innan min första graviditet och jag har rört på mig ordentligt denna sommar, massa yoga har det blivit. OCH det har gett resultat. Eftersom vågen genom året varit densamma vågar jag ge mig på att tro resultaten. Vikten är för mig egentligen inte relevant utan det är att jag känner mig stark som en oxe och frisk, och japp, det gör jag!

Sådärja!

För er som vill ha preventivmedel utan att behöva proppa er fulla av hormoner kolla in Natural cycles, de berättade att denna metod är kliniskt testad och ska vara 99,9% säker. Är den det så är det ju grymt, glöm inte att de hormoner vi tar (såsom p-piller) åker ut i naturen med hjälp av våra toaletter och påverkar andra organismer vilket inte är bra så allt som kan hjälpa oss minska vårt intag av sådant är bra!


Det var en massa fler utställare på plats, några av dem var;
- Smart in the dark, snygga reflexer för vuxna
- Tallink Silja med massa info om coola silja Galaxy,
- Me&i med en massa fina kläder
- Lipfish som har coola barnkläder och som jag pratade hållbarhet och klädindusti med, härligt med producenter som tar socialt ansvarstagande produktion på allvar
- Panduro (OH my gadddd vad mycket skojigt pyssel det finns) och Kreativa Karin, som gemensamt skapar magi
- Polarn och pyret, som talar för sig själva med hållbara kläder som håller för generationer (hur många andra märken kan stoltsera med det?)

Sen fanns det massa produkter i goodiebagen som inte hade en monter på plats, bland annat Duni och Burt n Bees, barn i stan och flera andra.

Hur som helst, tack Loppi för ännu ett toppenevent och det är så härligt att det kommer in mer och mer miljötänk i arbetet hos företagen. Ska man konsumera ska det vara så hållbart det går.

Goodiebagen bjöd på massa gobitar.

Dagens äventyr

Idag ska jag på bloggevent tillsammans med Tessan. Lyx att få umgås två gånger denna helg. Bloggeventet är det Loppi som har. De brukar ha grymma event med mer och mer miljötänk. Grymt säger jag. Ska bli skoj att se lite nyheter och träffa andra bloggare.

B och J ska till Skansen och efter bloggeventet ansluter jag. Men just precis nu sitter vi och laddar energi och gos inför dagens äventyr genom att titta på Stora maskiner (programmet). Bästa programmet någonsin enligt sonen.

Dagen till ära är vi alla klädda i randigt från Polarn och pyret, (GOTS-certifierade, dvs både miljötänk och socialt ansvarstagande i produktionen).

Bra uppladdning. Nu kör vi. Ha en fin dag alla. :)

Tänk att det får vara vi

Nu är vi där, mitt i vardagskaoset med hämtningar och lämningar. Jag sittter på cykeln och tänker att i eftermiddag,  efter jobbet, då får jag hämta solstrålen. Den där fantastiska lilla människa som jag kan sitta och titta på och förundras över varje minut och sekund. Han, vår son, som är så underfundig, rolig och busig. 

Vi är mitt i det som vi kallar för lyx och något vi har längtat efter. Och nu får vi uppleva det tillsammans med denna fantastiska person.

Tänk att just vi får förbereda vår son, älskade B, märka hans kläder, packa hans väska och lägga fram snuttis och nappar till förskolan. 

Jag längtar redan tills i eftermiddag. Men innan jag får hämta sonen är det tid för miljöarbete och rädda världen. Typ. ;)

Tänk att det får vara vi.

Blogg på språng :D

På väg till jobbet kan jag inte undgå känslan av att jag är utomlands. Jag har känt av det sen vi flyttade hit och det verkar inte försvinna. Samma känsla som när jag gick på Berlins gator på väg till skolan, eller när jag gick genom de lummiga trädgårdarna i Wales och samma dofter som på vårkanten i Tampa, Florida. Ja det kanske låter skumt men det är underbart att bli påmind om fina resor samtidigt som jag försöker lära mig denna nya stad.#nyajobbet #nyastaden #minnen#nydag#resor#äventyr#livet#starkamamman

Blogg på språng :D

Yoga i solen. #sol#yoga#sommar #sinnesro #träning #styrka#starkamamman #ork#minresa

Den lille på min arm

Åh vad jag saknar den lille på min arm. Den lille med sina djupa, lugna andetag.

Jag saknar din närhet och den lycka vi kände över att få vara dig nära. Den lycka varje förälder känner när de håller i sitt barn för första gången.

Åh vad jag saknar den lille, han som för alltid kommer att vara vår bebis.

Jag saknar de stunder vi fick med dig och den tid där jag lärde känna dig. Dina anletsdrag  och dina regelbundna, mjuka  egenskaper.

Åh vad jag saknar att känna den lille på min arm, hela världen på min arm. Den lille som för alltid kommer att vara vår son.

Jag gråter över att du aldrig kommer att få träffa din lillebror, att vi aldrig kommer att få se dig växa upp och att få se dig leva.  Men samtidigt gråter jag av lycka för att just du är vår son, för allt vi fick tillsammans och för att vi minns allt det vackra med dig.

Åh vad jag saknar den lille. Den lille som är en del av det pussel som blir komplett först när alla delar återförenas. Familjen. För evigt.

Återblickar

En dag under inskolningen av B kommer en av förskolelärarna och hämtar mig. Hon säger att allt har gått bra men när B skulle sova blev han lite ledsen. Hon har ett lungt men bestämt intryck och ler med en mild ton. Jag nästan springer upp från stolen och går snabbt samtidigt som jag försöker vara lugn. Det är inget oroande i detta egentligen jag hör att B inte är alltför ledsen. Trots detta har jag en isande känsla i magen.

Det som gör att det isar är inte dagens händelser utan för något som inträffade  för tre år sedan. Mitt i natten när vi sov på sjukhuset med O kom en av sjuksköterskorna och hämtade oss, de skulle göra något med O och vi behövde vara med, ifall att något allvarligt skulle hända under ingreppet. En känsla blandad av förvirring,  hjälplöshet, tomhet,  nyfikenhet, styrka och kärlek spred sig som en mjuk förlamande filt över kroppen. Den fick mig att känna mig som att jag gick i en dimma i en verklighet som inte var min. Vid detta ingrepp gick det bra för O och han mådde bättre av det.

Det som händer nu vid inskolningen är inte alls samma sak, ändå träder en del återblickar in och tar över sinnet. Det är en kamp att låtsas som ingenting när det mest traumatiska jag har varit med om kastas över mig i samma stund som jag ska trösta sonen som blivit ledsen. Vi vill ju att inskolningen ska gå så smidigt som möjligt och däri innefattas inte en gråtande, förtvivlad mamma.

Jag misstänker att det är en del separationsångest i detta och en känsla av att det känns onaturligt att lämna ifrån  mig det bästa jag har till någon annan. Jag har ju skaffat barn för att jag vill vara med dem, lära dem livet och visa dem allt och inte för att lämna dem ifrån mig till någon annan som gör allt detta. Men jag inser samtidigt vilken tur jag har som bor i ett land som har sådana fina förskolor,  bra pedagoger, möjlighet till att arbeta deltid  och en föräldraförsäkring som gör att processen känns lättare att hantera. Jag har också en del av mig själv som inser att jag måste arbeta och utvecklas just för att kunna visa sonen allt det som livet innebär.

Återblickarna kommer alltid att komma. De ger mig en stunds förlamning men sedan styrka att se det verkliga i livet, vad som är viktigt. De påminner mig om vår vackra son som bor i himlen och om allt vi faktiskt hann uppleva med honom, all kärlek och all smärta. De hjälper mig att bli en bättre mamma även om de stundtals gör mig haltande.

Första dagen på förskolan - en milstolpe

Idag var en stor dag i hushållet. Lilla B började på förskolan. Pappan började jobba efter föräldraledigheten och jag blev föräldraledig på heltid för att skola in. Skumma vändningar från att ha varit hemma allesammans i fem veckor och haft semester.

Hur som helst. Lilla B älskade förskolan och sprang in och började leka direkt.
Sedan lekte han som en tok tills det var dags att gå - varpå han skrek högt i skyn för att han inte ville gå hem. Efter en kort förklaring till honom om att vi kommer tillbaka imorgon lugnade han sig. En lyckad start med andra ord. Det är fortfarande svårt att förstå att vi är där nu, vi har en liten B som ska gå på förskolan. Jag känner att han är redo, men vet inte om jag är redo. Men steget är här nu.

Inombords för oss vuxna sker det så mycket just nu att vi knappt hänger med. Hjärtat och hjärnan springer olika lopp och vi försöker bara hålla oss kvar på karusellen.

Hjärtat mår dock som en prinsessa av att se honom ha det bra på förskolan. Det blir bra detta. Och hörni - vi har en liten B på förskolan. Det ni :)

Go kväll.

Lyckan är gjord - det finns en grävskopa på förskolan!

Nu kör vi bilarna!

Eftermiddagen ägnades åt vattenlek och nedvarvning (!) i trädgården med hjälp av mormors balja.

Blogg på språng :D

I vårt hem just nu. Lycka över liten. ♡ #älskadebarn #livet #starkamamman

En tom spjälsäng

Igår sov sonen för första gången i sin egna säng i sitt egna rum. Spjälsängen som står i vårt rum blev således tom. Sist den stod tom var när vår första son inte fick följa med oss hem från BB. Vår ängel.

Gårdagskvällen blev således en kväll med många tårar och en del smärta. Men den gav oss också åter den fina insikten om att vår son på jorden blir större och är här med oss, liv levande och lever livet med oss.

Han sover klart bättre i sitt eget rum där han inte blir störd när vi går och lägger oss och jag sover bättre då jag inte vaknar och kollar hans andning var 5:e minut. Det tar nog lite tid för mig att vänja mig med detta men det kommer ta sig och bli bra detta det vet jag. Det gjorde bara så ont att se den tomma sängen igen.

Älskade barn.

Blogg på språng :D

Lycka. Kärlek. Tacksamhet. #kärlek #livet#livetärengåva #älskademake #bästavän #starkamamman @tenchiwa

Blogg på språng :D

Nu har vi smakat på dunderhonung, dansat med Bamse, kollat på teater, sett delfiner hoppa högt, åkt karuseller, badat, tittat på världens alla djur, däribland "hästar" (läs: kameler), "majs" (läs: stora kattdjur) och apor som busar hejvilt. Benjamins ordförråd har utökats rejält. ;) Nu tackar vi för oss och mamman gråter en lyckoskvätt för det vackra i att få se sonen uppleva allt detta tillsammans med sin kusiner. ♡ #kolmårdensdjurpark #livetärengåva #kusinbus #bamsesvärld #lycka#starkamamman

Blogg på språng :D

Två små barn. En nalle var. En med änglavingar och en utan. Ett barn i himlen och ett barn på jorden. Imorse för tre år sedan förlorade vi vår förstfödde son. En smärta som jag aldrig skulle kunna förklara utan att den förminskades. ♡ Saknaden är stor. Till månen och tillbaka. An angel opened the book of life & wrote down my baby's birth. Then she whispered as she closed the book "Too beautiful for earth." ♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡ #änglaförälder #änglabarn #starkamamman #livet #livetärengåva #älskadebarn #älskadefamilj #nallar#tacksamförfinavänner#tacksamförminfamilj

Svalans sång

Jag ser solnedgången lysa vackert över ängen och känner sommarbrisen smeka lätt över huden. Jag känner doften av sommarblomster och hör fåglarna kvittra vackra melodier.

Jag kan se, känna och höra men det är just nu som att det kommer till en gräns och jag känner, ser och hör inte fullt ut. Det är som att ha en förkylning som ger mig en avdomnande känsla i kropp och sinne. Ett filter.

Under den här veckan för tre år sedan hade jag  ungefär samma känsla i kroppen hela tiden blandat med svår ångest och lycka. Samtidigt har jag aldrig varit så stark. Jag kände det inte då. Jag känner det knappt ens idag. Men jag förstår.

Jag tänker fortsätta titta på solens upp- och nedgång och fortsätta låta sommarbrisen smeka min hud. Jag tänker fortsätta spana och dofta på ängsblommorna och fortsätta lyssna efter svalans sång. För jag förstår att en dag släpper den avdomnande känslan. Och det tänker jag inte missa.

Livet.

Blogg på språng :D

Ni vet en sån dag när man bara gör precis det som faller en in. Typ. Som att börja dagen med att strunta i morgondisken och sy sängkläder till sonens nallesäng istället. Fint blev det, tyckte liten som snabbt bäddade ner nallen och sig själv och toppade det hela med mormors virkade filt. För att sen strunta i gräset som växer och spontanumgås med goa grannar och hamna på spontangrill med desamma. B och hans kompisar har röjt och busat som tokar. Nu sover de sött och själv hamnade jag i badet. Bra start på semestern, som jag ämnar fortsätta i samma anda :) #jagkansyjagärinterädd#livet #älskadefamilj #sommar#goagrannar #starkamamman #semester #hejamig

Blogg på språng :D

Tre vackra rosor blommar på vårt bord. En för varje år av saknad. Gula rosor är blommor som vi förknippar med vår älskade son. Tack @emmabolms och @josefinaelma för de vackra blommorna. ♡♡♡♡ #änglaförälder #änglabarn #starkamamman #livet #livetärengåva #älskadebarn #älskadefamilj

3 år - en evighet och ett kort andetag

Älskade son. Idag skulle du ha fyllt 3 år. Tiden har gått så oändligt fort men det känns också som en livstid bort. Saknaden är stor. Under veckan som gått (och sannolikt även den som kommer) har vi tänkt mycket på hur veckan innan du kom var, vad vi kände, vad vi upplevde och hur vi tänkte då. Minnet av den veckan vi fick med dig vårdar vi ömt. Dina små händer, hur du suckade, hur ditt hår krullade sig och hur det kändes att hålla din hand.


Idag har det varit en lika fantastisk dag, som tuff dag. Efter ett kortare sammanbrott på morgonen kom vi trots allt iväg till minneslunden. Där pyntade vi, busade vi och talade med vår älskade son. Som vi saknar honom. Saknaden är lika stor som den sekund vi förlorade honom. Idag har vi lärt oss leva med det faktum att han inte kommer att dela sitt liv mer med oss. Men saknaden gör lika ont. Det hade varit mulet hela morgonen men när vi stod i minneslunden och pyntade kom solens värmande strålar fram och torkade bort tårarna.

Sen åkte vi till Djurgården för att äta lunch på Ulla Winbladh, mumsigt, mysigt och lilla B åt som en häst. Ett bra ställe för en födelsedagslunch. Jag kunde inte låta bli att snegla på den tomma stolen som stod vid vårt bord för fyra och tänka att den där stolen är för vår andra son, han som finns i våra hjärtan. Han som hoppar på molnen. Han som inte fick leva längre.

Därefter var tanken att vi skulle gå på Aquaria men det var helt galet mycket folk och så trångt att vi inte såg någonting alls så vi knallade in på Gröna lund  (öh, ja, vi överraskade oss själva). Idag var det inte alls mycket folk där och vi tänkte att om Oliver hade levt kanske vi hade åkt dit med honom, så det kändes nästan som att vi blev ditpuffade av vår lilla ängel. Vi fick skratta tillsammans med lillebror. Helt underbart. Även här kom solen fram och värmde av och till.

Vi avslutade dagen med att fika med jordgubbar. När skrutten låg i magen fick jag galna cravings för bär och frukt så det är verkligen helt rätt fika för vår ängel.

Det är konstigt att tre år efter att skrutten fötts, få stoppa om lillebror och pussa honom godnatt för att därefter fundera kring vad som hänt på tre år. Det är som att flera livstider passerat. Från att föda sitt första barn till att förlora densamma inom en vecka, gå igenom ett sorgearbete utan dess like, bli gravid igen med allt vad det innebär, få en kronisk sjukdom, förlora fler i familjen och släkten, föda en bebis som skriker, möta alla känslor som det innebär att få en bebis som får stanna, få nytt jobb - läs drömjobbet, byta stad, sälja och köpa hus och så slutligen få fira en treårsdag för en pojke som inte är med oss längre.


Hur som helst, det har varit en fin dag. Ömsom extremt svår, ömsom fantastisk. Mycket gråt, förtvivlan och förvirring, men också mycket skratt och glädje, över de fina barn vi fått och för den tid vi haft/har med dem.

Pynt vid minneslunden för storebror.

Gula rosor har blivit vår ängels blomma.

Lunch!

Karusellpremiär! 

Dagar i ett liv

Vackra, vackra dagar.

Luften fylls med doften av nyutslagna blommor, hav, hävdade ängar, förväntan och den där spirande känslan man har i kroppen när man väntar på något spännande. Det är doften av en känsla.

I år för första gången på tre år känner jag doften igen. Trevande vågar jag mig på att känna känslan ända ner till mina bara sommarfötter.

Det är med viss vånda jag öppnar den dörren igen.  Dörren till alla känslor. Dörren dit där den värsta av smärtor finns. Dörren dit den största av kärlekar finns.

Det är underbart att få känna den känslan igen. Att verkligen känna. Jag har en bit kvar på den vägen, vägen mot modet av att våga känna och leva, men jag låter den vägen få ta den tid den behöver. Jag låter mig själv få vila i tryggheten av detta.

Morgonen är vacker. Solen går upp, det är en kall men sommarmild bris i luften och fåglarna har precis börjat kvittra. Familjen med svalor som bor i vår taknock har påbörjat morgonbestyren och ungarna skriker sig hesa när mamman och pappan kommer med frukost. Benjamin vaknar och ler sitt finurliga leende och vi ser att han har sovit gott.

Morgonen är vacker.

Det är din vecka nu.

Älskade son. Det är din vecka nu. Den veckan som du kom och gick. Den veckan som för evigt kommer att få vara din.

Vi tänker på dig. Vi saknar dig.  Vi andas för dig.

Vi är lyckliga för den tiden vi fick ha dig.

Vi sörjer varje sekund utan dig, för den tid du inte fick.

Vi älskar dig.

Denna vecka är din.

♡

Andas

Familjen sover. Jag har ont i magen. Gallbesvären har vaknat igen och jag har ont. Tar medicin och sätter mig och skriver. Ett försök att slippa smärtan. Men det leder till att en annan smärta vaknar.

Bra där Anna. Genomtänkt. Verkligen.

Ni vet den där förtvivlade gråten som säger att hur mycket jag än gråter så kan jag inte förändra detta faktum. Det är den som kommer. Den som gör så ont att man bara vill stänga av och inte känna alls. Den där smärtan, som jag gissar gör så folk börjar ta droger och annat för att inte känna. Själv sitter jag bara här. Mitt i alltet och bara har ont. Men min "drog" får bli skrivandet. Det gör att jag orkar med. Att jag kan stå ut. En ventil som gör att jag når en punkt där det känns ok efter ett tag.

Tack för detta.

Andas. Och lev igen.

Den vackra smärtan

En smärta vacker som kärlek.

Kärlek stark som hårdaste diamanten.
En smärta som berättar att hjärtat fått vara med om det vackraste.
En smärta som vittnar om en kärlek som övervinner all annan kärlek.

En smärta som bit för bit övergår i ren stark kärlek, smärtan befinner sig i dess närhet och påminner men visar samtidigt ständigt på den starkaste av kärlekar. En symbios som är oundviklig.

Timmar av kärlek. Timmar av lycka. Timmar av den största av sorger. Timmar av den största av kärlekar. Värdefulla timmar med vår älskade son. Hans första och sista timmar. De lyckligaste och de mest smärtsamma i mitt liv.

Ett kort ögonblick och en evighet sedan.

Att våga släppa taget och lita på att känslan och minnet består. Att sonen i sin himmel känner att kärleken bara växer, liksom för lillebror.

För tre år sedan satt vi och mumsade på en nationaldagsbakelse på ett café. Det var en varm dag men såpass lagom varmt att en höggravid kvinna (läs: jag) orkade ta sig ut i solen för att njuta av den vackra försommargrönskan. Vi var i nuet och ville så gärna träffa den lille i magen, den lille som ständigt gjorde sig påmind genom sina regelbundna sparkar.

Idag satte jag upp en flagga tillsammans med hans lillebror. Ett firande av en nationaldag. Jag fick berätta för honom varför vi firar. Lycka.

Idag är jag tacksamma för den vackra försommargrönskan som åter visar sig, tacksam för ett land där det finns hjälp att få när livet vänder. Jag är tacksam för den familj vi är och för den styrka jag finner däri. Sist men inte minst är jag tacksam för att sonen nu äntligen börjar återhämta sig från veckans sjukdom.

Det där med tiden. Ett kort ögonblick och en evighet sedan.

Inget firande utan flagga. Minus uppställning och formell hissning då sonen fortfarande vilar upp sig. Det får bli nästa år. :)

Igår var det världsmiljödagen. Vi klarade inte av att fira så mycket pga sjukdom. Men vi får ta igen det senare. Vi är tacksamma (väldans vad mycket tacksamt det var idag då ;)) för den vackra naturen vi har. Ta hand om den!