Vingar

Folk dör. Barn dör. Det är ett faktum som jag fortfarande har svårt att acceptera. Jag saknar vår son i himlen varje dag. Varje minut. Jag tänker på honom hela tiden och jag saknar att hålla hans hand. Ibland nästan kräks jag när sorgen kommer ifatt mig. Det gör den ofta fortfarande. Mitt på dagen på väg till ett möte eller på kvällen när jag sitter och tar det lugnt. Saknaden är enorm och svår att hantera. Än idag.

Men faktum är att jag trots detta ofta känner mig lyckligt lottad. Ibland får jag nästan skaka på huvudet för att verkligen fatta att det jag får uppleva är sant. Varje dag och varje sekund med min familj och de jag har runtomkring mig är fantastiskt. Jag flyger. På de vingar jag har fått och med de kramar och stöd jag fått längs vägen, så flyger jag. Trots livets hinder och de krokben  som tillkommit längs vägen så flyger jag. Vändan är inte lång än så länge och jag kommer åter till första våningen på rundan. Men jag flyger.

Blogg på språng :D

Haft en helt fantastisk helg. Inleddes med ett mysigt kalas i Vaxholm hos goda vänner. Därefter styrde skutan mot Roslagens famn för en helg innehållandes bärplock i massor, sagoläsning med morfar, bus med vovvar, nattliga "lyssningar" efter åska och regn och annat skoj. Mitt i natten började det åska och regna i mängder. Till saken hör att det huset vi sov i ligger på en av de högsta topparna i området där blixten har slagit ner förut. B vaknade och jag fick berätta för honom vad det var som lät. Ljudnivån var ungefär som att stå bredvid E4:an i rusning.... Hur som helst var det en sådan välsignad stund när jag åter insåg att jag får lära B om livet och allt som sker. Lycka delux ! Känner mig så tacksam för de jag har runtomkring mig och för allt jag har. 💝 #starkamamman#livet#tacksamhet#lycka#älskadefamilj #⚡ #livetsförunderliga

Det är lätt att vara jag

Jag ser den lilla pojken ligga livlös på stranden. Vågorna till synes skvalpar över honom och han är ensam, kall och död. Det kunde lika gärna vara min egen son. Jag funderar på hur han hade det sin sista tid. Fanns hans mamma och pappa där eller kämpade de också för sina liv? Fick de chans att ta farväl? 

Just nu är det lätt att åter känna den akuta sorgen som den var när vår son tog sina sista andetag i våra famnar. Han fick ett värdigt slut och var omgiven av värme och kärlek. I detta sammanhang är det lätt att vara jag. Vi fick all tänkbara hjälp när det värsta som kan hända i en människas liv hände. 

Familjen till pojken på stranden är mitt i en kris och då händer det otänkbara. Nu får de hantera händelsen utan all den hjälp som de skulle kunna få, i en annan tid, på en annan plats. 

Det är lätt att vara jag. Jag uppmanar er att inte titta bort. Låt pojkens öde sjukna in och låt det göra er starkare. Inte svagare. För allt som händer i världen hänger ihop. 

Jag gör inte anspråk på att förstå mig på krigshändelser eller skeenden som nu sker runt om i världen. Men många krig som rasar gör det på grund av resurser. Det saknas resurser och folket blir desperata och människor med maktbegär får nya arenor att breda ut sig över. Desperata människor.

När du handlar en vara som är tillverkad under oacceptabla förhållanden, såsom barnarbete, dåliga arbetsvillkor, dålig arbetsmiljö osv, är det någon som får betala priset. När du handlar en vara som är besprutad är det någon som får betala priset. Gift in, gift ut.  

Vi är alla del av samma jordklot.

I de länder där det råder brist på mat, vatten eller andra (natur)resurser blir det ofta konflikter. Detta sker även i länder som har god tillgång på resurser men konsekvenserna när man måste fly när man redan innan har det väldigt knapert blir stora. Just nu sker en massiv flykt från krigshärjade områden ifrån fler länder än från Syrien. 

Men vad kan vi göra då? Vi som sitter i ett tryggt land med trygga välfärdssystem som vi är rädda att förlora. Ja, vi måste vara beredda att dela med oss. Dela med oss av vår välfärd för andras skull. Klarar du det? 

Se dig framför dig att just ditt barn dör på en strand på grund av flykt från krig i ditt land och en rädsla som gör att du inte ens kan gå ut och handla mjölk för att du är rädd att hamna i oroligheter och kaos. 

Vänd på kakan nu. Se framför dig att ditt barn inte får just den där pedagogens uppmärksamhet i tio minuter för att den måste hjälpa en pojke som inte kan språket och måste få hjälp att förstå hur något funkar på just er förskola. Eller att ert barn inte får just den där väskan med stort V för att du kände att du inte visste om den som har producerat den har fått betalt, att den har producerats med en massa kemikalier som påverkar hälsan för de som sytt den, eller rent av att den är sydd av ett barn som inte får gå i skolan. 

Inte så svårt val längre, eller hur? Vi måste dela med oss.

Jag har fått lära mig att gruppen inte är starkare än den svagaste länken. Det gäller i samhället i stort likaså. Vi är inte starkare som samhälle än den svagaste individen. 

Vi kan hjälpa. Vi kan ta beslut som påverkar. Jag förstår att man vill stänga av. Jag vill inte heller se barn eller vuxna som dör. Men nu är det såhär. Och du kan göra något. Allt betyder något, stort som smått.

Så gör medvetna val och våga öppna era hjärtan för de som har det svårt. I stort och smått. Börja med något litet. Eller gör något stort. Vad vet jag, men gör något. För vi kan alla göra något. 

Ja, tårarna faller när jag ser pojken på stranden. Det är hemskt på så många sätt. Men tårarna hjälper varken honom eller hans familj eller någon annan i flykt. Jag låter tårarna komma. men jag tänker ta min sorg över hans förspillda liv och göra något med den. Initialt skänka pengar till de organisationer som är på plats. Det finns flera som är där, UNHCR, Röda korset och UNICEF för att nämna några.

Vad tänker du göra?

Trygg lek på en strand. I en annan del av världen.