Blogg på språng :D

Vaknar med migrän och stapplar upp. Möter min solstråle som har varit uppe med pappan en timme och nu börjar bli redo för att sova igen. Så går det när man går upp kl 5. 😉 Sonen och mannen går ut på den sedvanliga nuskavisovapromenad och jag går in i köket. På vägen dit snubblar jag över en leksak som därefter spelar sin lilla melodi som den har. Blir varm och lycklig i hjärtat över att jag, just jag, får snubbla över en leksak som min son lekte med för ett par minuter sedan. Min son! Jag har två söner varav jag får se den ena leka och upptäcka livet. Hela livet är en lekplats enligt honom. Det är en bra inställning tycker jag. Den andra sonen är oss ständigt saknad. Honom får vi tända ljus för och minnas. Det är allt vi kan göra. Hoppas på att han någonstans känner vår kärlek. ❤❤❤ Faaast lite ont gjorde det att snubbla. Men det är sekundärt. 😉 #starkamamman #livet #älskadebarn #tacksamhet

Blogg på språng :D

Den här helgen. Tung men fin. En helg för att minnas de som inte längre är med oss. Vi minns dem varje dag och varje sekund. Men jag tycker det känns fint med denna helg som är tillägnad de personer som nu gått vidare. Imorgon ska vi tända ljus för storebror och idag har det varit halloweenfirande här hemma med lillebror. ❤🙏🚼 #älskadefamilj #allhelgona #starkamamman

Blogg på språng :D

Turbulent morgon. Liten vill inte sova. Alls. Men så börjar dagen och mysig frukost intas. Får dock inte ordentligt med te i mig. Liten kris. Iväg till bilverkstaden. Lämna in bil. Hämta ut lånebil. Lära sig ny bil. På inga minuter. Modell futuristisk bil. Går tokbra. Lära sig hitta till jobbet från en annan del av stan än från hemmet. Inser än en gång att jag är tacksam för att det är en liten stad. Kör på känsla och hittar. Parkerar bilen. Upptäcker någon annans bankkort i parkeringsautomaten. Personsök. Inser att det är en kollegas. På säkerhetsavdelningen. Möter upp personen på jobbet. Möts av ett tacksamt leende. Går till kontoret. Påbörjar dagen och går för att hämta en kopp te för att kickstart dagen och samla mig. Hamnar i en diskussion vid kaffeautomaten om döden. Om att vara med någon som dör. Att finnas där. Hålla denne i handen. Ta emot det som kommer från den som dör. Och om den fina personalen som stöttar. Inser snabbt att de inte alls vet vad som hänt oss. Försöker samla mig. Lyssna och finnas för den kollega vars anhörig nu har avlidit, samtidigt som jag själv kastas tillbaka 2år i tiden. Smärta. Sorg. Tacksamhet. Kärlek. Sätter mig på rummet. Tittar ut på soluppgången och ställer min kopp te på bordet. Så här sitter jag nu. Mitt i verkligheten. God morgon. Det är en fin dag. ❤ #starkamamman #livet #vissadagarbehovermanvaraextrastark#änglabarn #änglaförälder #nyajobbet

Idag gör det så ont.

Livet är skört men så galet vackert.
En liten hand. Ett litet barn. Ett vackert barn. Ett litet liv. En massa drömmar. Så otroligt mycket kärlek.

Idag gör det så ont. Jag saknar dig så jag går sönder. Du finns i mitt hjärta. Nu och för alltid.

En gång fanns du i min mage. Jag fick klappa på dig och berätta för dig om livet och om hur mycket vi längtade efter dig. Om fåglarna i vårt fönster och om livet utanför magen.

En kort stund, en fantastisk, men kort, alldeles för kort tid fick jag hålla dig i min famn. Jag hoppas och önskar att du kände all kärlek som fanns runtomkring dig då. Jag hade svårt att forma ord. Jag bara fanns, kramade, vyssjade och sjöng. Älskade barn. Det gör ont. Kärlek kan göra så ont. Men det är vackert. Så otroligt vackert.

Jag saknar dig. Min älskade son. Jag kan fortfarande känna din hand i min.

Mitt i läggningen

Lägger sonen i sin säng och visar honom, genom att låtsas sova, att det är sova vi ska göra nu. Han busar runt i sängen men blir tröttare och tröttare. Under tiden jag låtsas sova ligger jag och funderar.
Just idag har jag ont i magen och drar mig till minnes. Tänker på förlossningen med storebror. Hur det kändes och hur vi tänkte. Får än mer ont i magen. På fler än ett sätt. Saknaden och sorgen sköljer över mig.

Det händer mycket just nu. Tankarna hoppar runt på typ allt och jag försöker hålla huvudet ovanför vattenytan. Jag gör mitt bästa på nya jobbet och hoppas att det räcker till. Jag har mina ärr men vet vad jag kan och inte kan. Vi kämpar på för att få huset beboeligt men det tar tid och all tid jag har ledig vill jag lägga på sonen. Det är bara en massa bra saker som händer men det är tufft. Bra, tufft, men tufft. Känner mig skör och rädd men otroligt stark samtidigt.

Mina tankar är splittrade. Sonen i himlen har dem, sonen med pappan på jorden har dem, jobbet har dem, katten har dem, vännerna har dem, familjen har dem, huset har dem, mina begränsningar har dem. Mina vila vill ha dem.

Nu, en kopp te och kanske lite sinnesro på det?Och ja, sonen somnade till sist. Sött i sin säng. Älskade unge.

Blogg på språng :D

Så. Här sitter jag nu. Vägen hit har varit lång och kantad av utbildning, kurser, tvivel, funderingar, ångest och personliga highs and lows. Men nu är jag här. På arbetsplatsen jag sett framför mig under utbildningen. Där jag får arbeta heltid med det jag brinner för. Miljön. Nu är jag på den plats där jag utmanas och måste gå utanför min bekvämlighetszon (läskigt som f-n) och där jag ibland vill skutta av glädje i korridoren för att det verkligen känns som jag gör skillnad. På riktigt. Nu är jag fortfarande väldigt ny på jobbet men det är såhär jag känner. Och det känns skönt att ha nått dit jag tänkte mig. Sen kommer jag att skapa nya mål med tiden. Men här är jag nu. Just nu. Och det är där jag vill vara. #miljöarbete#livet #starkamamman

Blogg på språng :D

O här stod jag, mitt i Uppsala stad och inväntade mina ❤ som varit på äventyr. I mina stövlar som jag köpt på secondhand och allt. Fräsiga jag. #hållbarkonsumtion #vintage#återvinning #hösten #nyajobbet #starkamamman

Blogg på språng :D

En slät kopp te. Precis vad den här mamman behöver i dag. Andas. Njut. Och ta nya tag. Och så lite pepp på det. ❤ #starkamamman #te #livet

Att gå i regn, mitt i solskenet

I helgen var vi på Underbara barnmässan. OCH mannen ville följa med. Hur mysigt som helst att få dela dagen med dem. Jag saknar dem som en tok när jag är på jobbet. När jag hinner tänka, vill säga. Det går undan på nya jobbet. Snabba ryck och många järn i elden präglar en miljösamordnares vardag, är det som jag lyckats utröna hitintills. Inlärningskurvan fortsätter att pika exponentiellt.

För ett år sedan var vi på samma plats, men allt var annorlunda, typ. Då var Solstrålen i magen. ;)

Åter till mässan, det var en bra mässa med mycket gröna alternativ, det bästa enligt mig (och nya) var Smile in a box, en lyxig låda med godsaker (bland annat hudvård) åt mamma och bebis som man kan beställa hem. Med bara gröna alternativ! Själva ratar jag de företag som inte har miljövänliga produkter vilket således leder till rätt begränsade alternativ, så det kändes fint att även vi ekotokar kan få lite lyx ibland. Här på nya orten har jag inte lärt mig hitta i ekodjungeln så det passar mig perfekt!

Toppeninitiativ från två engagerade och duktiga företagare!

LYX!

En liten passus som jag tänkt på en hel del på sistone är ett förtydligande. När jag väljer att skriva om företag och deras idéer så är det för att jag tror på dem eller anser de värda att nämnas, inte för att de sponsrar mig eller för att jag på annat sätt gynnas av det. Detta är alltså inte ett sponsrat inlägg. Jag tror på att peppa de som arbetar med varor och tjänster som kan leverera mer hållbara alternativ till det vi redan konsumerar eller på annat sätt har en fin idé. Samtidigt anser jag att man alltid först ska fundera på om man ens behöver konsumera. Därefter, om man nu anser sig behöva det, välja ett bra alternativ. Jag har genom min resa genom ekoSverige stött på en del bra ideer, produkter osv. Jag får ofta frågor från vänner och bekanta om dessa, därav delar jag med mig även här om dessa.


En kort reflektion jag hade idag på arbetet var att alla talade om vädret, det duggade för första gången på länge och det där med vädret är ju alltid en snackis på arbetsplatserna. Jag själv hade knappt noterat vädret, inte för att jag hade mycket att göra eller så utan för att jag nog inte såg det som ett problem. Jag tänkte mest att "tänk att jag har ett jobb som jag verkligen ser fram emot att gå till och en familj att komma hem till". Det kan låta grundläggande och kanske klyschigt för många, men det var precis så det var och det betyder allt för mig. Ett duggregn innebär således bara att det är ett duggregn, inget annat. Eller jo, att jag måste ta med mig ett paraply när jag ska flänga runt bland universitets alla campusområden. :)

Nu är det höst, med duggregn, härliga höstlöv och levande ljus! Allt på en och samma gång.

Mod att läka

Förra helgen var jag på Loppi events bloggevent "Babylove". Där stötte jag på Annas profylax, och självaste Anna i egen hög person. :) När vi var gravida med storebror gick vi en av hennes kurser och vi var supernöjda. Vi kunde verkligen använda oss av många av de tips och trix som vi lärde oss under kursen. När vi sen var gravida med lillebror kände vi inte att vi vågade eller ville gå kursen igen, detta fast vi kände att den kunde ge oss bra stöd även denna gång. Jag tror såhär i efterhand att vi var rädda att känna oss utanför. Vi är ju inte förstagångsföräldrar när lillebror låg i magen men i praktiken blev vi ju det när lillebror föddes Vi hade varit med om något som vi inte kände oss redo att berätta för de som eventuellt skulle vara med på kursen, dels för att inte skrämmas men dels för vår egen skull. Vi var inte redo. Det innebar dessutom att möte allt som hade med förlossning att göra igen, fast vi även denna gång inte hade en aning om hur det skulle bli. Hur som helst gick vi inte om den. Vi övade hemma med den bok vi fått under kursen vi gick med storebror och hoppades att vi skulle minnas tillräckligt.

Nu, förra helgen, när vi var på bloggeventet, kom Anna fram och talade med oss. Jag kände då att jag ville berätta för henne vad kursen betytt för oss. Att vi kunde känna oss lite tryggare i en väldigt utsatt situation. När vi stod där och pratade berättade jag för henne om allt som hänt oss och hur mycket kursen betytt även efteråt, vid andra smärtsamma situationer. För det man lär sig på kursen går att tillämpa även på annat än förlossningssmärtor. Jag sa till henne att jag inte vet om det blir fler barn. Hon berättade att den nya boken inte bara handlar om att möta förlossningssmärtan, förlossningen och allt däri utan även om tiden efter. Hur man hanterar den. Och kanske kunde den ge oss mod att våga igen? menade hon.

Ja, jag fick med mig ett signerat ex hem och ser fram emot att läsa boken. Kanske ger den oss mod? Om inte annat hoppas jag den ger mig en möjlighet att läka än mer. Återkommer med en kort recension när jag läst boken.

Mod!

Strålskydd, te, blöjor, utfrågning och choklad.

Att byta stad, jobb, boende och att gå från att vara mammaledig till att jobba är ganska stora omställningar var och en för sig. Vi har alla tre behövt gå utanför vår bekvämlighetszon rätt ordentligt. Och nu, två dagar gammal på nya jobbet känner jag mig stolt. Utan vidare eftertanke eller analys (överanalys) kastar jag mig ut i de uppgifter jag får. Där kan man verkligen tala om att inlärningskurvan pikar exponentiellt. Bekvämlighetszon, vad är det? Roligt är vad det är och jag hoppas att det fortsätter på samma sätt. Heja!

Det har varit roliga men intensiva dagar. Första dagen hann jag inte ens logga in på e-posten utan fick direkt följa med ut på fältet och vara med i ett energimöte (energieffektivisering), planering av ett nytt hus (avfallshanteringsfrågor) och träffa en massa kollegor. Idag har jag försökt få ordning på de tekniska detaljerna såsom e-post, kopieringskort, hemsidan, personalinformation och sådant men även hunnit med att samverka med arbetsmiljöingenjören och strålskyddsexperten. Arbetsmiljö, säkerhet och miljö är områden som ofta går samman så det blir sannolikt mycket samverkan med dessa funktioner. Den senare åt jag lunch med och lärde mig en massa om kärnkraft och strålskador. Det är det jag älskar med att arbeta i högskole- och universitetsvärlden, att man träffar människor från så många olika discipliner, dels på möten men även i fikarummet, hissen eller andra kontaktytor. Vi sitter i samma del som juristerna så hoppas på gott samarbete även där.

Under eftermiddagsfikat idag noterade jag dock att ingen, till min stora glädje, satt med mobilen och surfade, utan alla samtalade (!). Härligt! Mitt under fikat utbrast dock en kollega att, "Anna - vi har funderat på dig, så nu kommer ett par frågor". Alla stannar upp, och allt var fun and games, tills vi kom till frågan om hur många barn jag har. "Två", svarade jag. "En i himlen, och en på jorden". Tystnad. Sen fattade sig frågeställaren och fortsatte.

Ja, jag kommer aldrig att utelämna det faktum att vi har två barn. Hur obekvämt det än blir för andra. Men denna grupp människor som jag kommer arbeta med verkar vara en härlig och fin grupp människor, och det är alltid svårt att få sådan information. Jag glömmer ibland hur svårt det måste vara även för andra att hantera. Hur som helst var det en trevlig fika som helhet och jag är glad att gruppen verkar vara så bra.

En rolig sak, jag satt med min chef och pratade och så skulle hon plocka upp sin mobil ur sin väska. Efter en stunds rotande, utan att telefonen blivit funnen, plockar hon upp en.... blöja. :) Känns skönt att det är fler som har småbarn och att det liksom är ok att vara inne i bebisvärlden.

Saknar min solstråle enormt mycket på dagarna, när jag har tid att tänka vill säga. När jag kom hem idag kröp-sprang han emot mig i hallen. ÄLSKADE BARN.

Men nu, te och choklad! God natt!

Utsikt från rummet, domkyrkan till vänster och slottet till höger :)

En liten present från maken efter första arbetsdagen. KÄRLEK :)

I asken var det choklad, så ikväll festar jag loss på te och chokladpraliner. :)