Blogg på språng :D

Skulle precis skriva att det är "tufft" att vara på konferens. Men sanningen är att det är intressant och inspirerande på alla sätt. Men, det är första natten sedan B föddes som jag inte sover med honom. Så ja, jättetufft är det. Läskigt. Och lärorikt. Och roligt. Och intressant. Allt på samma gång. #älskadeunge#livet #nyajobbet #krusenberg#krusenbergsherrgård#starkamamman @krusenberg

Ett inlägg i debatten - om ekologisk odling

Tittar på SVTs program Debatt om att köpa ekomat eller inte? Läste om samma diskussion i tidningen häromdagen och det diskuterades livligt i lunchrummet på jobbet. Kanske är det oundvikligt när man arbetar som miljösamordnare på ett universitet, men intressant är det hur som helst. All denna "nya" uppståndelse till ekomatens varande eller ickevarande kommer sig av en nyutgiven bok som ställer sig kritisk till ekomatens nytta, både i ett hälsoperspektiv och i ett globalt matförsörjningsperspektiv.

Min första reflektion är att det är precis såhär forskning fungerar. Jag ska förklara vad jag menar. Jag förbluffas av uppståndelsen kring forskarnas resultat eftersom det ofta kommer forskningsrapporter som är motstridiga. Alltså, att en forskargrupp kommer fram till en sak och en annan grupp till en annan. Motsägelsefullt? Nej, inte alls. Forskare arbetar olika, har därmed olika metoder och förutsättningar och ska kunna ta emot sina resultat på ett objektivt och kritiskt sätt och leverera dem till samhället. Det är liksom det som är deras arbete. Oavsett resultat.

Det finns de forskare som ger sig ut på fältet och gör egna undersökningar och det finns de som gör dokumentstudier, alltså läser andras resultat (flera olika) och skapar en sammanfattning utifrån denna. Sen finns det ju de som gör både och och därigenom kommer fram till andra resultat. Vidare finns det forskning som är skapad av forskare som är anställda på universitet och högskolor och så finns det de som är anställda av olika företag. Metoder och arbetssätt skiljer sig åt.
Hur man ser på forskning som kommer från forskare från ett specifikt företag och därmed objektiviteten i det måste var och en själv ta ställning till. Även universiteten och högskolorna får forskningsanslag som kan vara riktade. Min poäng med detta resonemang är att det dels är viktigt att alla forskningsresultat som grundar sig på välarbetade, objektiva och statistiskt signifikanta (ett uttryck som ger uttryck för att det inte är slumpen som gett forskaren sitt resultat, typ) studier får komma fram i dagsljuset för att diskuteras, debatteras och föra oss som samhälle framåt, oavsett vad de säger oss, dels att man ska ta all information med en nypa salt. Pust lång mening det där. Hängde ni med? Hur som helst. Alltså, ifrågasätt, granska och undersök, vad är det för resultat, vem har gjort den, hur har den genomförts? Är det från ett företag som vill föra fram sina egna produkter, har forskaren någon vinning av resultaten, vad grundar man resultaten på? Hur, vem, vad? Ni som är forskare får rätta mig i detta resonemang om jag har fel. Jag lär mig gärna mer!

Åter till ekomaten. Under min studietid (mer än 6 år sedan) lärde vi oss att ekologisk produktion inte alltid är lika effektiv, detta är ett av de argument som en av professorerna framhöll i kvällens tv-debatt. Men behöver detta vara en konflikt? Kan vi inte minska vår konsumtion och fördela våra resurser bättre? Och, är det verkligen rimligt att fortsätta sprida miljögifter oavsett produktionsmängden? Ja, det är inte lätta frågor nu när människor svälter i andra länder och västvärlden äter sig överviktiga. Min uppfattning är att vi behöver utveckla jordbruket, lära oss konsumera hållbart och inte skicka våra miljögifter till andra länder (typ köpa bananer som är besprutade från Dominikanska republiken). Frågan om den globala matförsörjningen återstår, men när vi bygger upp den bör den ske på ett sätt som är hållbart och inte förstör marken som den odlas på. Men visst är frågan långt mer komplex än giftigt eller inte, utan även, räcker maten till alla?, och ett dussintal fler frågeställningar som dyker upp i samband med denna debatt. För er som är osäkra på det här med miljögifternas påverkan på mat och miljö skickar jag med ett par länkar. För att visa mig på styva linan och öppna för att inte vara alltför partisk skickar jag med en länk till livsmedelsverket, en myndighet jag inte alltid är överens med (!)

http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/hejda-parakvat
http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Kemiska-amnen/Bekampningsmedel/
http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Manniska/Miljogifter/Organiska-miljogifter/Bekampningsmedel/

Jag avslutar med ett resultat som jag själv skrev om i min B-uppsats som också debatterades i kvällens debatt - frågan om de naturliga gifter som förekommer i ekomat. Alltså de ämnen som växterna själva utvecklar när vi inte besprutar dem. Även dessa läste jag om, men med en liten annan slutsats än den vi fick höra ikväll. I den litteratur jag läste hade man kommit fram till att dessa ämnen (gifter som de kallades ikväll) är sådana som växten utvecklat för att skydda sig själv mot angripare. Alltså det vi idag besprutar för i konventionell odling. Men om växten själv får utveckla dessa ämnen och vi äter den växten hade dessa forskare sett att de innehöll ämnen som motverkar cancer, allergier och en massa andra sjukdomar som vi idag ser en kraftig ökning av. En positiv bieffekt av att äta eko alltså. Så, igen, även här är forskningen motstridig.

Men låt debatten flöda. Låt oss lära oss mer. Forska vidare och debattera vidare. Det, tror jag, är viktigt för utvecklingen. Därefter, bilda dig en uppfattning som du kan göra dina val utifrån, men räkna inte med att någon annan tar ansvar för dig och dina ställningstaganden. Det är till syvende och sist DU som har ansvar för ditt liv och din hälsa.

Må väl!

Bjussar på en bild på en växt (den stora röda) som kommer från min farmors mormor. Ett fint arv som jag hoppas kan gå vidare till våra barn. Utan bekämpningsmedel och allt har den klarat sig. Och växer som en galning gör den. Snacka om att må väl!

Blogg på språng :D

Efter en heldag på sjukhuset med en krasslig liten fick vi så äntligen komma hem. Inte en av vårt livs bästa dagar, men är så tacksam för bra vård och tack för alla fina hälsningar. Nu hem och ladda kroppen och knoppen på oss alla tre. Det var tufft det här. Pysen mår bättre nu. ♥ #älskadebarn#starkamamman #änglaförälder#livet

Lära för livet

24 juni 2012 - Centimeter för centimeter. Snart skulle han vara här hos oss. Den lille vi väntat på, pratat med och läst för. Den lille i magen. Lille skrutt.

De sista månaderna hade vi övat på andning och avslappning och efter ett par timmars förlossningsarbete kom vi in i en bra rytm. En "high five" efter varje centimeter och sen in i värken. Andas.

15 november 2014 - Jag sitter och läser boken "En riktig födelsedag" av Anna Frisk. Jag träffade Anna under hösten och lovade att läsa boken och recensera densamma. Jag har behövt samla mod. Med våra två förlossningar i bagaget, en son i himlen och en på jorden, två fina men kaotiska förlossningar, insåg jag att det kommer att väcka minnen när jag läser.

Jag läser om förlossningsarbete, livmodermuskulatur och andningsövningar. Men mest av allt läser jag om livet. Om hur det är när man är som närmast livet. Jag kastas tillbaka i tiden. Till våra high fives och till rädslan av att inte förstå vad som händer. Och till tryggheten av att ha något verktyg att ta till när man är helt ny på något. Vi gick en profylaxkurs innan förlossningen och jag ångrar inte en sekund att vi gick den, trots att det blev ett avslut med snitt. De 18 timmar vi fick vara inne i "födandet" fick vi alla tre tillsammans. Jag tänker mig att det är en gåva. Som vi inte hade kunnat tillgodogöra oss om vi inte hade haft våra verktyg. Först när jag läser denna bok förstår jag hur mycket vi faktiskt fick ut av förlossningen. Trots det oväntade slutet och trots att det var den första förlossningen. Denna bok skiljer sig från den litteraturen vi läste under kursen. Denna lyser med perspektivet livet, det sköra men vackra livet. Vi lär och lever.

Jag läser om målbilder och inser att vi inte hade en aning. Ändå anser jag fortfarande att det är otroligt viktigt att ha en målbild. Om det inte går som man tänkt sig har man ändå bara varit lugn i onödan och det är ju inte så tokigt. Det smärtar när jag inser hur lite vi anade. Men samtidigt. Vad skönt. Den resan vi fick göra går inte, någonsin, att förbereda sig för. Säger som vår fina barnmorska sa när sonen låg på barnintensiven, "er resa gick inte till Paris, den blev till Zimbabwe". MEN, vi fick en resa, och en älskad son. Den bästa av resor.

Jag läser om förlossningar i alla dess former och hur de kan vara fina, oavsett besked. En förlossning. Ett barn. Blivande föräldrar. Faktorer som är samma, oavsett förutsättningar och omständigheter. Det känns fint.

Jag läser om strategier för att hantera rädslor, att städa sina tankar, om mindfulness och att våga och inser att detta är något för alla, för de som föder barn eller de som inte gör det. För föräldrar eller för de som upplevt smärta. För de som vill lära sig om sig själva. Bli starkare och lära om livet. Att lära för livet.

Tack Anna.

Blogg på språng :D

Saxat direkt från dagens konferens. Något om hur ni inte ska inreda era hus. Här kommer det. "Det finns en direkt koppling mellan frekvens av astma till antal sovrum med pvc-plastmattor." #giftfriförskola#hållbarutveckling#tänkefterföre#starkamamman

Lev inte snabbare än din skyddsängel kan flyga

En gång i tiden gick min tid snabbare än många andras (!) och efter den tiden har jag ärr. Eller som man också kan beskriva det, fyllt min ryggsäck med sten. Under åren har jag bearbetat dessa ärr och har kommit en bra bit på vägen. Efter att vår son gick bort insåg jag att den bearbetning som jag gjort med de tidigare ärren nu stärkte mig i den nya situation som vi hamnat i. Mitt fokus skiftade från att bearbeta gamla ärr till att ta hand om de nya. Någonstans mitt i allt behövde vi ju lära oss att leva igen. Att andas, äta, skratta och bara vara.

Nu, när vi kommit en bit på den vägen kommer en del av de gamla ärren upp igen. De som inte hann bearbetas klart. De skrämmer mig. Dagligen. Vissa dagar är en kamp och vissa bara flyger förbi utan minsta ansträngning. Idag var en sådan dag där jag behövde möta ett flertal av de ärr jag har i min ryggsäck och det var tungt. Galet tungt. Själen blir snabbt trött och jag inser att då jag blir trött så snabbt har jag en bit kvar att läka, att bygga upp motståndskraft.

Idag flyger jag och skyddsängeln i genomsnitt lika snabbt ;) Men ärren behöver få sig en omgång. Igen. Rivas upp och sys ihop på ett nytt sätt. Det är en lång och tung väg jag har framför mig, men ack så viktig. Denna väg måste jag gå själv. Jag måste försöka vara stark och ha fokus på målet, men främst på delmålen och syftet. Just nu stirrar jag mig blind på målet och dit är det långt, blickar jag för långt fram kommer jag inte orka. Idag är en sådan dag. Jag har lite svårt för att ge mig själv tid.

Även resan är en del av målet.
Ta hand om er. Och ryggsäcken. En efter en ska stenarna bort. Eller modifieras.
Peace out

Månsken från helgens nattpromenad med lillebror. Vår solstråle.

.

Globala miljöfrågor och strävan att nå konsensus.

Sitter och läser utredningar på jobbet och börjar fundera. Skapar mig egna teorier och blir av och till arg, ömsom lycklig. Men denna gång fundersam...

En del av strategin att osynliggöra de åtaganden vi faktiskt borde ålägga oss när det gäller att minska vår miljöpåverkan är att förminska de åtgärder som genomförs. Eller de sammankomster där man faktiskt försöker åstadkomma förändring. Ibland för att personen i fråga har en egen agenda, vill slippa göra något eller känner att frågan är för stor, komplicerad eller läskig.

De människor som deltar i de stora globala mötena är ofta väl insatta och mycket engagerade i frågan men då en global miljöpolitik, liksom all global politik, är mer komplex än vad man kan förstå sätter detta lite krokben för de som deltar.

Detta hindrar dem ändå inte att träffas och någonstans ändå försöka komma till konsensus. Är inte mycket redan vunnet när man träffas och talar med varandra om frågan? Jo, jag tror det. Man får ökad förståelse för varandra och man har börjat nysta i allt det trassliga. Det tar tid att reda ut det, men om man inte börjar någon gång eller någonstans kommer man aldrig att lyckas.

Avslutar med ett citat som kommer från min fina mamma. "De enda som kan göra något fel är de som  faktiskt gör något". Ja, så är det ju. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Blogg på språng :D

Ibland är det märkligt hur saker och ting blir. Idag på väg till minneslunden såg vi en sådan intensivvårdsambulans som vår son fick åka i. Modell jättestor. Innan han behövde åka i en sådan hade jag aldrig sett den. Idag var det den tredje gången på två år jag såg en. Och i och med att den är rätt iögonfallande har jag nog inte missat den innan. Jag har berättat om den för de som undrat men den är svår att förklara så jag bjussar på ett kort på den. Den är rätt cool trots allt. Hur som helst. Väl i minneslunden lämnade vi lite Lego och tände ljus. Kändes fint. Vackert var det med alla ljus. De är våra ljus, våra änglar. Han är så galet saknad vår lille skrutt. ❤ #starkamamman #saknad #änglabarn #allhelgona #stoooorambulans#änglaljus