Även den längsta resan börjar med ett steg.

Ta det lugnt. Tre ord jag får höra ofta just nu. Jag har slagit in på en resa där varje steg räknas, även de små. Just nu är det de små stegen jag klarar av. Och det är just de första trevande stegen som jag håller på att lära mig att räkna in. De ska inte försummas eller fördummas, för även de är steg. På den resa jag gör. Och imorgon, vem vet, kanske jag kan ta ett större steg? Om inte så är det bra ändå. ... Ser ni? Även jag kan. Ta det lugnt.

Nu låter jag aningens kryptisk, med resa och allt. Men så är det. Dels en resa och dels något som jag inte är redo att dela med mig av. Men jag är så pass redo att dela med mig att jag vågar skriva att jag slagit in på en resa som är så viktig för mig att jag släpper allt annat (typ) och kastar mig ut i det jag är mest rädd för. Just nu. Och nej, vi väntar inte barn igen.

För er som just nu är inne i en sådan resa, en sådan som gör er så rädd att all energi hoppar ur er och in i det ni är rädda för och lämnar er som en tom fläck kvar på marken, ni får gärna dela med er av era bästa stärkande tips på vägen till mig som precis tagit de första stegen på just denna resa. Det är lustigt för jag ser målet med resan och det gör mig samtidigt stark som en oxe, men all den "oxenergin" går åt till de där stegen.

Jag behöver all styrka jag kan tillgodogöra mig. Just nu är jag hemma och laddar. En del av det är att få vara med min familj. En annan del är att skriva, och skriva och skriva. Så ja, det är det ni läser nu.

Hur som helst. Till alla er som går en av livets alla resor som just nu behöver lite styrka. Glöm inte att ta det lugnt, tänk på att alla steg räknas och även den längsta resan börjar med små steg.

Även resan är en del av målet. Ge mig styrka.

Nytt år, nya tider, nya erfarenheter.

Jag har haft semester ett par veckor nu och snart är det dags att återgå till arbetet. Det har varit fina veckor. Under ledigheten har det hänt en hel del. Som vanligt i livet. Högt och lågt. Allt på en gång.

En person i vår stora släkt har gått bort, vår katt har gjort detsamma. Jag har hämtat ut mina första glasögon, varit på flera läkarundersökningar och fått städa i en relation som under en lång tid varit ömsom tärande ömsom helt fantastisk. Jag har fått fira min fina pappa som blivit hela 60 ärbara år. Jag har fått fira in det nya året och samtidigt fått reflektera över det år som varit. Jag har satt flera nyårslöften som jag faktiskt tror att jag kommer att hålla och jag har fått en ny kontakt med en gammal bekant. Jag har intensifierat arbetet med ett problem jag har haft under ett par år som starkt begränsar mig i vardagen. Vi har upptäckt nya staden och testat flera av dess pärlor. Vi har fått bevittna ett av ett pars vackraste stunder, att lova varandra evig kärlek. Vi har fått gå på barnkalas hos goda vänner som har fått barn efter sin ängel, och där fått ta del av den lycka det är att få fira en födelsedag för ett barn som är i livet. Jag har fått gråta flera gånger av sorg men också av total lycka över att sonen nu inte bara upptäcker livet utan gör det både gåendes och springandes. Jag har fått vila upp mig samtidigt som jag känner mig helt slut. Vi har tagit många promenader, åkt pulka och sett solen gå upp vid horisonten.

En diversiv semester. Total lycka och glädje, utmattning och total sorg i en härlig mix. Blandat med många erfarenheter. Såsom livet är.

Så, sitter nu här med mina nya glasögon (#gammal ;)) och skriver denna "veckokrönika" och inser att jag inte kan låta bli att avsluta med att dela med mig av två av mina nyårslöften.

1. En månad (februari) där allt jag inhandlar ska vara miljömärkt, helst KRAV, Fairtrade, Demeter eller GOTS men andra märkningar går också bra där ingen annan är möjligt. Allt för att själva må bra men även öka insatsen för minskningen av användning av bekämpningsmedel och annat skräp. Jag tänkte mig först att detta inte kan vara så svårt eftersom mycket av det vi handlar idag redan är miljömärkt men efter att ha granskat marknaden av tex laktosfritt inser jag att det kan bli tufft. Samma sak gäller uteluncher, det finns ett par ställen men inte alltför många. Men skam den som ger sig.

2. En köpfri månad (mars). På allt. Inget får inhandlas... Jo, mat och förbrukningsartiklar men sen är det stopp. Detta dels för att se hur mycket vi faktiskt köper och sen för att visa för mig själv att vi faktiskt inte behöver köpa saker hela tiden utan kan återanvända och bli mer kreativa med det vi redan har. Även när det gäller detta tänkte jag att det inte kan vara så svårt, men vid närmare eftertanke tror jag att även det kan bli en utmaning eftersom det alltför lätt kan inhandlas saker, stort som smått.

Skojiga och bra utmaningar tycker jag. Vad har ni för nyårslöften?

Ha en fin dag alla.

Här börjar solen stiga upp. Klart slut från skrivarhörnan.