lördag 8 augusti 2015

Den lille på min arm

Åh vad jag saknar den lille på min arm. Den lille med sina djupa, lugna andetag.

Jag saknar din närhet och den lycka vi kände över att få vara dig nära. Den lycka varje förälder känner när de håller i sitt barn för första gången.

Åh vad jag saknar den lille, han som för alltid kommer att vara vår bebis.

Jag saknar de stunder vi fick med dig och den tid där jag lärde känna dig. Dina anletsdrag  och dina regelbundna, mjuka  egenskaper.

Åh vad jag saknar att känna den lille på min arm, hela världen på min arm. Den lille som för alltid kommer att vara vår son.

Jag gråter över att du aldrig kommer att få träffa din lillebror, att vi aldrig kommer att få se dig växa upp och att få se dig leva.  Men samtidigt gråter jag av lycka för att just du är vår son, för allt vi fick tillsammans och för att vi minns allt det vackra med dig.

Åh vad jag saknar den lille. Den lille som är en del av det pussel som blir komplett först när alla delar återförenas. Familjen. För evigt.

2 kommentarer:

  1. Anna så vackert du har beskrivit den lille, dina känslor och saknad, hur fin och ljuvlig den lille var, det är sant att inget blir helt förrän alla är förenade och det i sig är en känsla om tro, hopp och kärlek .... du har en liten familj som behöver dig och din kärlek .... lev minns och värna om varandra en varm kram .... Selga / My old story ....

    SvaraRadera