Globala miljöfrågor och strävan att nå konsensus.

Sitter och läser utredningar på jobbet och börjar fundera. Skapar mig egna teorier och blir av och till arg, ömsom lycklig. Men denna gång fundersam...

En del av strategin att osynliggöra de åtaganden vi faktiskt borde ålägga oss när det gäller att minska vår miljöpåverkan är att förminska de åtgärder som genomförs. Eller de sammankomster där man faktiskt försöker åstadkomma förändring. Ibland för att personen i fråga har en egen agenda, vill slippa göra något eller känner att frågan är för stor, komplicerad eller läskig.

De människor som deltar i de stora globala mötena är ofta väl insatta och mycket engagerade i frågan men då en global miljöpolitik, liksom all global politik, är mer komplex än vad man kan förstå sätter detta lite krokben för de som deltar.

Detta hindrar dem ändå inte att träffas och någonstans ändå försöka komma till konsensus. Är inte mycket redan vunnet när man träffas och talar med varandra om frågan? Jo, jag tror det. Man får ökad förståelse för varandra och man har börjat nysta i allt det trassliga. Det tar tid att reda ut det, men om man inte börjar någon gång eller någonstans kommer man aldrig att lyckas.

Avslutar med ett citat som kommer från min fina mamma. "De enda som kan göra något fel är de som  faktiskt gör något". Ja, så är det ju. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.