Hus, lägenhet, trygghet?

Ja, just det. Jag fick ju nytt jobb. I en ny stad. Inte alltför långt ifrån Stockholm men ändock så pass långt att vi känner att vi vill flytta. Läskigt. Det är som att lämna en trygghet där vi varit de bästa men också de tuffaste åren av våra liv. Här finns en hel hörna i trädgården för vår son som inte längre bor hos oss.

Här finns det rum i huset där vi skrattade och tog kort på magen under första liksom andra graviditeten, här finns det rum där sängen står där vi gråtit så många tårar och skrikit ut i tomma intet över den sorg som det innebär att förlora ett barn. Här finns utrymmet där modet att våga sig på att försöka skaffa syskon till storebror skapades. Här finns den plats där lillebror kan kalla sitt första hem. Här finns så mycket.

Men på den nya plats vi kommer till hoppas jag få skapa nya minnen där lillebror lär sig gå, finna nya vänner och njuta av livet. Kanske finns också en veranda där jag kan få sitta med min älskade man och titta på våra barn som leker? Hoppet lyser!

Just nu känns det dock lite läskigt. Idag har det varit första visningen på vårt nuvarande hus och acceptpriset är lagt. Men vi har ännu inte hittat den plats där vi vill kalla hemma ännu. Men det kommer, det vet jag. Det är bara första gången i mitt liv jag lämnar en plats där det hänt så mycket.