Storebror

Idag för två år sedan var vi inne på sluttampen i värkarbetet och en liten skulle snart få se dagens ljus. Vi höll gott mod, längtade och var förväntansfulla.

Idag när jag tänker på oss tre under det dygnet kan jag bli fylld av kärlek och längtan men också bli så fruktansvärt förtvivlad. Just nu känner och tänker jag ofta att jag bara vill sätta mig ner och skrika. Jag liksom ser för mitt inre hur jag sätter mig ner och bara skriker och gråter om vartannat. Hur allting bara tar stopp.

Denna tid på året är särskilt tuff. Kring midsommar, hans födelsedag och en vecka efter. Men samtidigt är den ju så vacker. Så otroligt dubbelt allting. Fortfarande så dubbelt.

Men som ur en dagdröm vaknar jag upp och livet drar med mig. Lillebror säger något, jollrar sådär som bebisar gör och lägger av ett leende som gör att jag sveps med av livet igen. Glada, älskade solstråle. Alla tankar styrs om, vare sig de vill det eller ej.

Jag vill ha båda mina söner hos mig. Jag vill kunna natta dem, krama dem och säga till dem hur mycket jag älskar dem. Jag älskar dem obeskrivligt mycket.

Imorgon är det Storebrors födelsedag. Imorgon för två år sedan föddes vår förstfödda son. Det är mycket tankar nu.