En sista dag i höstsolen

Det känns som att benen slås undan, knäna viker sig, jag känner mig svag och vill bara gråta. Jag vill gråta tills det inte kommer några tårar mer. Men jag tar ett djupt andetag och fortsätter med det jag håller på med. Tänker en stilla tanke. Kanske två. Fylls av lycka eller sorg. Men jag fortsätter.

Varje dag får jag en eller flera sådana stunder där jag kastas in i en känsla eller ett minne. Älskade barn. Jag saknar dig så mitt hjärta går sönder. Jag hoppas du har det fint i himlen. Idag såg jag ett filmklipp där ett storasyskon får träffa sitt lillasyskon för första gången. Detta är en av alla de saker som väcker tankar. Hur hade våra barn reagerat på varandra om de hade fått träffas? Hade storebror busat, skrattat, blivit förvånad eller bara kramat lillebror? Det är något jag alltid kommer att fundera på.

Idag var/är sista dagen på föräldraledigheten med lillebror. Min älskade solstråle. Den spenderades bland annat på ett möte med mäklaren, för att lämna över nycklar och skiva det sista på gamla huset. Så nu är allt klart (yey!). Sen tog vi en fika för att därefter åka vidare till ett bloggevent med Loppi. Roligt!


Imorgon börjar nya äventyr i nya staden och nya jobbet. Jag är duktigt nervös men galet förväntansfull. Det är dags för nya vindar. Nu är det återigen dags att våga hoppa, våga satsa. Fatta mod.

Tack huset för den tid som varit. :)

Coola Charlotta Wågert och Anita Shulman "gör en Löfven" på Loppi Event.

Fint ska det vara. Mumsar på en cupcake på eventet!

Stockholm i mitt hjärta. Stockholm levererade med vackert väder denna fina höstdag. Solstrålar för min solstråle.

Vid Kungsträdgården stod det två militärpoliser och dirigerade trafiken, detta pga en happening vid slottet. En reflektion kring detta är att jag nog aldrig har sett så många fotgängare som går rätt över gatan, dvs väntar på "grön gubbe". I dubbel bemärkelse. ;)