Bygga bo

För 4 år sedan flyttade vi in i vårt första hus, förvisso ett parhus och en bostadsrätt, men ändå, ett hus. Det var här vi började bygga bo för den familj och de barn vi en gång skulle försöka skaffa.

Det var i detta hus vi målade väggarna, placerade en amningsstol för sena nätter och nattvak i storebrors rum. I detta hus tog vi kort på magen under alla graviditetsveckor och klappade magen omsorgsfullt och längtade efter storebror. Här började värkarna när storebror ville komma ut. Det var här vi ringde förlossningen. Jag minns hur min man stod i köket och fixade fika till mig samtidigt som han klockade värkarna och ringde förlossningen.

Det var på detta hus uppfart som solen sken sådär vackert den morgonen vi kom hem från sjukhuset utan storebror. Det var i detta hus vi låg i vår soffa och grät ömsom sov, i månader. Det var i detta hus vi planterade en minneshörna för storebror där vi ofta upptäcker nya arter som vi faktiskt inte har planterat.

Men det var även här drömmen om lillebror blev sann. Det var här lillebror log sitt första leende, åt mat för första gången, fick sin första tand (igår!) och kröp sin första gång. Det var här solens strålar åter nådde oss efter ett tungt år och vi fick gråta glädjetårar i vår soffa.

Nu bär det av mot nya vidder. Vi vann budgivningen på ett fint parhus (dock ingen bostadsrätt denna gång) i Storvreta utanför Uppsala och ikväll skriver vi kontrakt. Så, ja, inget är ju klart fören allt är påskrivet. Men nu är förhoppningsvis letandet över. Nu är det dags att börja bygga bo igen. På ett nytt sätt, i en ny stad, med andra förutsättningar. Ska bli spännande men också lite läskigt.

I den nya trädgården ska storebror få en ny hörna. Ett nytt ställe där vi kan få tröst och hopp och dit han kan flyga och se hur älskad han är. För vi hoppas att han redan kan känna det. Nu och för alltid.

Nu, älskade familj, är det dags att bygga bo igen. Tillsammans för alltid.