Storebror möter lillebror

Idag på förmiddagen var vi med en vän på sjukhuset. Vi var på exakt samma våning där avdelningen ligger som storebror låg på under sin vecka i livet. Väl där knyter sig magen lite samtidigt som det kändes som att vi var nära honom igen. Det blev ju hans andra hem. Åh, det gör fortfarande så ont att han aldrig fick komma hem. Älskade unge.

Jag önskade att hans underbara läkare skulle visa sig, så lillebror fick träffa den som hjälpte oss så mycket, och få träffa en som lärde känna hans storebror. Ännu en som kan berätta om honom litegrann. Jag har pratat med henne via e-post så hon vet att vi fått en lillebror, då nämnde hon dessutom att hon precis hade tänkt på storebror. Han gjorde verkligen ett avtryck vår älskade son. Men hon syntes inte till.

Hur som helst rör det ännu upp en massa. Älskade storebror. Vi saknar dig.

En dörr mellan det utrymmet storebror fick leva merparten av sitt korta liv och lillebror i sin vagn. Älskade barn.